söndag 19 januari 2014

Rättigheter

Jag lyssnade på filosofiska rummet på P1, om demokrati igår. Det var som vanligt ett spännande samtal. En sak de sa fastnade speciellt i min hjärna, det var att de pekade på det faktum att vårt samhällsbygge innebär att vi har en massa rättigheter, men att varje gång vi gör anspråk på någon av våra rättigheter så måste någon annan uppfylla det kravet. Det tycker jag var intressant, för det tänker i alla fall inte jag på så ofta. Jag har varit inne på det tidigare att samhället är vi och att vi tillsammans betalar för hela kalaset, men med det ordval som man använde i programmet blev det mycket mer konkret. Det är inte jag själv som betalar för mig genom skattesedeln, det är massa andra också och när jag utnyttjar samhällets resurser är det andra som betalar räkningen. Men det är också människor som de facto tillhandahåller tjänsterna.

Jag tycker att det är mycket viktigt att vi börjar bli mer vi och mindre jag och de andra. Vi tillsammans bygger samhället, vi tillsammans ser till att vi alla kan nyttja våra rättigheter, alltså har vi alla ansvar för varandra. Jag kan aldrig ställa mig utanför det och inte vara en del av sammanhanget. Varje gång någon annan kräver något av samhället är jag med och betalar, eller i mitt fall till och med tillgodoser behov (som den myndighetsperson jag är). För mig får detta resonemang konsekvensen att jag måste rösta på ett sätt som bygger det samhälle jag vill ha, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som det jag själv tjänar mest på. Det innebär också att jag behöver tänka två gånger kring vad jag förväntar mig att andra ska ordna åt mig.

"Varje gång vi har en positiv rättighet så måste någon annan förse oss med det vi kräver."

2 kommentarer:

  1. Kloka tankar. Tror att det är viktig att vi, som du säger, börjar tänka mer vi och mindre jag när det gäller samhällets resurser. Jag möter många i mitt jobb som myndighetsperson son säger "Jag har betalat skatt hela mitt liv, därför har jag rätt till..." Synen att det vi betalar in till systemet en dag måste gynna mig personligen för att det ska vara värt det istället för den stora helheten man hjälpt till att betala för. / Kaisa

    SvaraRadera