Veckans 5

* Jag har möblerat om mitt vardagsrum! Det blev superbra. Nu behövs bara en matta, vill ha en stor mjuk röd eller orange matta, men det får bli i sinom tid.

* I måndags var jag och karlskrället på bio och tittade på Hallonbåtsflyktingen, det var medlemskväll och vi bjöds på läsk och popcorn. Filmen var ganska dålig, men kvällen var mysig. Vår första regelrätta dejt.

* Jag har hittat tillbaka till stickandet och det är riktigt kul nu igen.

*  Jag äntligen tagit mig samman och bytt fackförbund, efter "bara" 1,5 år på nya jobbet. Uppskjutandebeteende hejdå!

* Den efterlängtade lönen kom i veckan! Äntligen har jag lite handlingsutrymme igen.

Dagens sexistiska

Idag har jag efter långt övervägande spontanköpt en TV. Spontant blev det för jag skulle ju egentligen bara agå in och titta vad som fanns och inte alls köpa den ännu. Jag är ju en sån som surfar och googlar och räknar och har mig innan beslut av den typen fattas. Men så hände det i alla fall. Jag köpte en TV och i kassan frågar killen min pojkvän om vi vill ha en extra försäkring och min pojkvän säger aatt det får han fråga mig och jag säger nej tack. Då frågar killen i kasan om det är regeringen som bestämmer i vårt hem.

Jag är glad att jag inte slog ihjäl honom, men Gud vad det retar min att jag inte hade sinnesnärvaro att säga attregeringsbildningen inte är klar ännu, men att den troligtvis ändå inte kommer att påverka mitt val av försäkringar.

Jag hatar den typen av kommentarer, de bygger på någonslags bild av att kvinnor som fattar beslut är rabiata och förtryckande, men också synen at kvinnor ska vara hemma och möjligen bestämma i hemmet, men när de gör det är de å andra sidan tyranner som begränsar mannens frihet. Det blir ett slags illa dolt kvinnoförakt. Jag upplever att det ofta används när män är ute med grabbarna och behöver eller vill gå hem till frun och barnen, då är frun regeringen som tvingar sin man att lämna kompisarna och allt det roliga.

Dessutom är det så att en man inte får vara med och fatta beslut hemma och som på riktigt är så beränsadd så är de utsatta för psykisk misshandel och det kanske behöver tas på allvar. Är det  bara ett skämt så är det inte  roligt. Skyll inte på kvinnan om ni behöver göra något. Det är era beslut, bara för att det påverkar din fru och barn betyder inte det att du inte kan välja. Men faktum är att de flesta jag känner vill välja sina nära och kära och vill fatta gemensamma beslu, kompromissa och komma fram till lösningar so  funkar för alla,

Så bara sluta med alla sådana uttalanden.

Veckans 5

* Sedan i torsdags har jag varit hundvakt till den finaste hund jag känner, supermysigt.

* Mitt nya hälsosamma liv började i måndags. Det har gått ganska bra och jag tror att jag kanske kan hitta en bättre livsstil.

* I onsdags fick jag hjälpa pojkvännens äldsta dotter med läxorna, det var mysigt och dessutom gick det bra på det provet som jag hjälpte till med.

* I tisdags var jag på ett Box-pass på gymmet. Riktigt genomkul, jag är visst bra på att slåss och sparkas.

* En skogspromenad tillsammans med hunden och min vän M igår var ett skönt andrum.

Mitt nya liv

I måndags började jag mitt nya mer hälsosamma liv, igen, för 4328:e gången. Jag har inte marknadsfört mina tidigare försök så himla mycket för att jag inte vill vara en sån som är så fixerad vid min kropp. Jag vill egentligen inte hålla på att publicera mina träningsresultat på facebook hela tiden. Denna gången har jag ändrat inställning. Jag har gått ut på facebook och berättat om mitt nya liv och gör det nu här också. Jag skriver om mitt nya hälsosamma liv för att jag inte ska kunna smita, eller fuska lika lätt. Att det blir lite press för jag kommer att skämmas lite om jag inte gör vad jag sagt.

Min dröm är att hitta en livsstil som är hälsosam, där jag får in träning och bra mathållning utan att hela tiden tänka på det och framförallt utan att hela tiden jaga och stressa efter ett ideal som kanske inte är rimligt. Jag vill tycka om min kropp helhjärtat och jag vill äta sånt som jag mår bra av. Jag är trött på att vara trött och ha ont i magen och sånt.

Mina metoder är:
* Att träna minst tre gånger i veckan.
* Att varje gång jag tränar gå in med allt jag bara kan. Inget halvdant tränande, utan istället gå in med allt jag har, på så sätt kan jag "unna" mig att träna bara tre gånger i veckan.
* Att öka vardagsmotionen, gå minst 10 000 steg varje dag som jag inte tränar.
* Att äta regelbundet och inte mellan målen. Slut med småätandet.
* Att äta ekologiskt och undvika tillsatser.
* Att undvika det vita sockret, till att börja med det uppenbara, som kakor och godis, och sedan även mer av det tillsatta sockret.
* Att skriva ner vad jag äter och hur jag mår för att sedan kunna modifiera så att jag funkar bättre efter hand.
* Att inte vara nitisk hela tiden, utan bara för det mesta.

De övergripande målen är:
* Att må bra
* Att sova bra
* Att vara piggare
* Att kunna sluta med mina antidepressiva mediciner
* Att minska 7-10 kg i vikt.

Den här gången ska det gå bra.

Förra veckans 5

Trots att valet inte gick riktigt som jag ville, så finns det glädjeämnen från förra veckan.

* En dag i Markaryd med den årliga Markaryds stormarknad, besök hos farmor och pojkvännens första möte med klanen Karlsson.

* Mysig fredagskväll med gamla kollegor. Mycket snack om hur de har det i nya kommunhuset och om socialt arbete och de viktiga frågorna.

* Ett löfte om en nystart som gett mig den motivation jag behöver för att göra ett nytt försök att leva hälsosamt.

* Äntligen kom jag och vännen ut i skogen för en joggingtur igen efter en veckas förkylning.

* Hade lönesamtal med min chef, fick mer än jag bestämt mig för att sträva efter och massa boost av den positiva feedbacken.

Prao i en familj

Jag praoar i en familj. Varannan vecka är har jag förmånen att få tillbringa en del av min tid tillsammans med min pojkvän och hans tre döttrar. Det är en lite märklig känsla att få närvara i en familj på det sättet. Jag är inte hemma där, men ändå inte helt borta. Jag är inte familj, men inte heller gäst. Jag är mittemellan. Som en praoelev.

Det är inte alltid speciellt lätt att finnas i en familj på det sättet. Det väcker många frågor som jag inte trodde att jag skulle behöva brottas med så tidigt i en relation (jag planerade ju att träffa en lång, rödhårig, 34-årig man utan barn). Dels det som händer mellan mig och karlskrället. Varje gång jag lär känna barnen lite till så blir det en allvarligare relation. Det finns en risk att göra illa 5 personer i stället för 2 om vi inte får det att fungera. Men å andra sidan har jag 4 personer att tycka om i stället för 1 så länge det fungerar. Jag hoppas ju av hela mitt hjärta att detta ska fungera, men efter 4 månader kan man inte vara helt säker. Vi kanske har sidor som är gräsliga, men som inte synts än.

Det är också det svåra med att vara vuxen bland barn. Ska jag säga till barnen när de gör saker som jag tycker är fel? Som igår när den lilla slog på mellanflickan, för att mellanflickan retade lillasyster. Pappan i fråga var inte inom synhåll, så jag sa till att jag inte tycker att man ska slåss eller retas. Men sen började jag fundera på om det är min sak att säga ifrån. Å ena sidan tycker jag att vuxna alltid ska markera när det pågår något som inte är rätt mellan barn. Jag vill ju inte sända signaler om att det är okej att slåss eller retas. Å andra sidan är det ju föräldrarnas sak att uppfostra sina barn, inte min. Det enda jag kommer fram till är att jag måste följa min magkänsla och som riktmärke tänker jag att om jag agerar likadant som med mina andra kompisars barn så kanske det blir ganska bra. Så jag tänker "skulle jag säga till min lilla kompis i motsvarande situation?". Är svaret ja så säger jag ifrån, är svaret nej så håller jag tyst.

Men trots dessa dilemman så är det mest bara sjukt najs att praoa i en familj. Flickorna är charmiga och roliga. Det är mysigt när jag får läsa saga på kvällen eller när vi sitter och äter frukost och pratar om livet eller vad som helst. Det är kul att spela Carcassone med karlskrället och minstingen. Det är fint när mellanflickan lutar sitt huvud mot min axel när vi ser på film. Det är gött när den stora vill prata med mig om sånt som man inte kan prata med pappor om. Men det allra bästa är att se min pojkvän i papparollen. Han är så fin med barnen, så kärleksfull. Det är fantastiskt att se.

Om jag sköter mina kort rätt kanske jag kan få komma tillbaka och få sommarjobb senare, och kanske en tillsvidareanställning på sikt...

Veckans 5

* I fredags kväll var jag hemma hos en kollega och hennes dotter. Det var en fantastisk kväll och den lilla pratade sig till sömns.

* Jag har tränat tre gånger så hårt jag kunde, det är skönt att vara igång igen.

* Jobbfest i torsdags, som i sig var helt okej, inte som festerna på gamla jobbet, men ändå helt ok. Dessutom kom min föräldralediga kollega och hennes dotter på festen, och de är så mysiga.

* Jag har haft apmycket att göra på jobbet den här veckan, men jag har också haft ett par riktigt bra kundmöten, så det känns ändå okej.

* I onsdags träffade jag mina goda vänner och äntligen fick jag ett och flera leenden av deras dotter.