Det tokigaste på länge

Jag snubblade över ett blogginlägg som delats på Facebook. En man som ger kvinnor 10 tips för att få en man på fall. Det är svårt att avgöra huruvida mannen i fråga är seriös eller inte. Jag hoppas verkligen att han inte är det för det är de mest idiotiska tips jag läst på länge och visar på en syn att kvinnor och män måste spela ett spel för att bli intresserade av varandra.

Även om just detta exempel är ovanligt uppenbart tokigt så är det ganska vanligt att man som singel får tips om hur man ska vara för att få en person man är intresserad av på fall.
-Var den som alla vill vara med, då kommer den du är intresserad av också vilja vara med dig.
-Se till att hen inte är den viktigaste i världen, då kommer du inte våga prata med hen.
-Låtsas inte om den du är intresserad av.
-Du måste vara snyggare, starkare, mer vältränad.
-Låt honom inte se dig äta massor, då blir han avskräckt.
-Ät ordentligt, ingen vill ha en kvinna som äter som en mus.
-Var vacker.
Och så vidare..

Jag blir så trött, varför ska jag behöva låtsas vara någon annan för att bli älskad? Varför ska jag, som är introvert behöva vara extremt extrovert för att träffa någon, det kommer jag ju ändå inte kunna vara i längden. Jag vill inte ha en man som inte känner mig, som inte vill att jag ska vara den jag är. Det är tråkigt om jag inte duger som jag är för att fånga en man. Men helt ärligt, om jag inte kan bli älskad precis som jag är, så får det vara. 

Dagens tips

Jag har upptäckt att jag är en sån som tränar! Sedan förra sommaren har jag tränat 2-4 gånger i veckan, vilket innebär att jag tränat regelbundet i ett halvår!

Det finns mycket myter och "sanningar" om träning. I veckans avsnitt av Vetenskapens värld slår man hål på några av myterna och informerar om vad den senaste forskningen säger om träning. Efter detta har jag lärt mig att varierad träning är viktigt, att det är effektivast att träna spurtintervallet, att det hade varit bra om vi satt stilla mindre över dagen (oavsett om vi tränar eller inte) och att det är onödigt att äta precis efter träning om man inte är elitidrottare.

Titta gärna på veckans avsnitt.

Minus 27

Den här veckan har jag inte ägnat mig åt prylar alls nästan. På grund av lågt saldo på spenderarkontot har jag inte köpt något. Och på grund av att jag ägnat mig åt annat har jag bara gjort mig av med en trasig hårsnodd, men det ska bli gott att inte få tag på den trasiga snodden av misstag nästa gång jag sätter upp håret i alla fall.

Kan också konstatera att jag ändå ligger före med 19 prylar. Målet är en i veckan och vi är bara i vecka 8 nu, så 27 är inte illa.

IN: 53 (0)
UT: 80 (1)
TOTALT: -27 (-1)

Mat eller kost?

I en rubrik i tidningen Buffé som kom i veckan stod det "sluta prata kost prata mat i stället". Damen som uttalade sig menade att mat ska innehålla njutning och inte bara vara ett sätt att få i sig näring. Det var en tankeväckare för mig att läsa denna enkla mening, jag fick bekräftelse på att jag inte är helt ute och cyklar när jag är negativ till pulver, dieter, tillskott och vissa kostråd. De handlar inte så mycket om mat som om kost. Balans i maten är viktigt och jag tvivlar inte på att en del människor är hjälpta av att få den struktur eller kickstart som dieter av olika slag kan innebära. Men jag är också övertygad att för en långsiktig och hälsosam livsstil så måste maten få vara goda smaker, njutning och gemenskap.

Just nu tänker jag mycket på kost, men har sedan jag Buffé kom försökt tänka mer på mat, och det är inte helt lätt att få ett sunt förhållande till det jag stoppar i mig. Min dröm och mitt mål är att hitta ett sätt att leva som innebär att jag inte behöver tänka så mycket utan bara fungera som jag ska utan ansträngning. Det känns relativt ouppnåeligt. Men i alla fall så kanske jag kan veta så mycket om maten att jag gör mer medvetna val. Maten påverkar oss mer än bara att vi lägger på oss vikt eller inte. Den påverkar vår sömn, energi, sjukdomar, humör, hjärnan, organen och säkert massa andra saker. Därför tänker jag att om maten kan påverka att jag blir mer av det som är bra med mig så är det värt att lära sig mer om den, för både jag och min omgivning är värda att jag är gladare, piggare, intelligentare, roligare och att jag mår bra.

Det jag just nu fokuserar på när det gäller mat är:
 - Att under våren minska mitt beroende av aspartam, eftersom det finns vetenskap som pekar på ett samband mellan aspartam och risken för depression. Jag är medveten om att vetenskapen inte är enig i detta, men om det kan få mig att må bättre så gör det säkert ingen skada.
- Att njuta av varje måltid, vilket innebär att jag behöver lägga ner omsorg på att laga goda och sunda matlådor. Mat behöver inte vara tråkig bara för att man är ensam.
- Aldrig mer ha dåligt samvete när jag dricker ett glas rött vin, det innehåller visserligen en del energi, men också bra grejer som skyddar både mot depression och hjärt-och kärlsjukdomar.
- Att så långt som möjligt äta ren mat, mat som inte innehåller konstiga tillsatser som inte borde finnas där. Detta eftersom jag vill ha kvalitet och äkta smaker. Jag vill att vanilj ska smaka vanilj, det är mest njutningsfullt.
- Att försöka välja kravmärkt och rättvisemärkt, eftersom de varorna inte bara är friare från gifter, utan också för att jag vill dra mitt strå till stacken när det gäller miljön.
- Att lära mig mer om vilken mat som är bra för mig utifrån min sjukdom och utifrån att jag vill må bra resten av livet.

Twitter

Idag har jag skaffat twitter. Detta eftersom jag ibland filosoferar i one-liners och det känns märkligt att blogga dem. Jag är @filosofKarlsson där om någon vill läsa mina kortare tankar.

Följ @filosofKarlsson

Dagens ungdom

Jenny Strömstedt skriver en träffande krönika om "dagens ungdom", i vilken hon menar att 90-talisterna vill glida genom livet och känner efter för mycket. Att de unga i allt större utsträckning fattar beslut efter att ha känt efter. Jag tycker att det är en lysande krönika, och jag kan bara säga att om jag ägnat morgonarna åt att känna efter hade jag aldrig någonsin kommit iväg till jobbet. Allt jag gör fram till att jag flexar in går ut på att inte känna efter.

Jag vet inte om jag håller med om att det bara är 90-talisterna som brister i uthållighet (och är inte de barn till 60- och 70-talister, som lärt dem allt de kan?), jag ser det som en trend i dagens samhälle. Vi jagar genvägar. Vill vi gå ner i vikt använder vi gärna pulver, eller snabbare dieter i stället för att äta mindre och röra på oss mer. En del som vill ha stora muskler använder förbjudna preparat i stället för hederligt skrotlyftande (eller för all del i kombination med hederligt skrotlyftande). Vi vill ha svar från myndigheter helst strax innan vi tagit kontakt med dem. Vi vill ha snabb återkoppling på allt vi gör.  Det är möjligt att 90-talisterna har tagit detta till nya höjder, men det finns nog en del av det i andra generationer också är jag rädd.

När jag var liten och vi beställde skivor på postorder tog det minst en vecka innan de dök upp, om inte längre. Men idag kommer de dagen efter. Samhället svarar alltså ganska bra på vår brist på uthållighet.

Dessvärre håller det inte i längden, det mesta som är värt något behöver vi uthållighet för att uppnå. Ibland behöver man ta små steg och ha stort tålamod för att uppnå sina mål, ibland är det faktiskt himla tråkigt och till och med smärtsamt att komma fram till sitt mål, men sådana saker är ändå ofta värda att kämpa för, hoppas jag.

Aspartam

I går fick jag lyssna på en föreläsning av psykiatrikern Mats Humble, som handlade om Depression, psykofarmaka och kost. Det var himla intressant och lärorikt. I en bisats berättade han att det finns vetenskapliga studier som visar att aspartam kan öka risken för depression av två anledningar, dels att det orsakar inflammationer i kroppen och de påverkar i sin tur hjärnan så att depressioner lättare bryter ut. Dels så påverkar och begränsar det serotoninnivåerna i hjärnan.

Detta är ytterst intressant tycker jag eftersom jag dricker flera liter cola light i veckan och aldrig lyckas komma ur mitt dåliga mående speciellt varaktigt. Humble menade att de som har svårbehandlad depression mycket väl kan behöva lägga om kosten i någon mån för att må bättre (han pratade också om D-vitamin och magnesium som viktiga ämnen att hålla koll på).

Under många år har min omgivning varit på mig om att minska eller helst sluta med intaget av cola light och jag har sagt att det inte spelar någon roll, det man hört om riskerna är ju att man skulle kunna få cancer av för stort intag, vilket inte ens verkar vara så fasligt entydigt i forskarvärlden. Och jag har likt en rökare faktiskt inte sett att en risk att eventuellt få cancer om tjugo år inte varit tillräckligt avskräckande för att minska eller sluta. Men nu när det finns en påtaglig chans att jag kan må bättre psykiskt om jag slutar så har motivationen infunnit sig. Så från och med igår har jag börjat minska intaget för att, om allt går som det ska, vara ren om sju veckor. Håll tummarna för att detta ska ge reslutat!

Humble nämnde också att ett glas vin om dagen kunde hjälpa mot depressionen, så kanske kan jag bara byta rakt av?

Minus 26

Gött! Den här veckan har jag inte köpt eller fått in något nytt i mitt hem. Ut har 11 vykort gått. Det är inte stora saker, men ändå.

Fast ska jag vara ärlig har jag shoppat mentalt nästan varje dag. Gått in på adlibris, tittat på böcker, lagt dem i utkorgen och sedan klickat bort hela sidan istället för att gå till kassan. Samma sak på HM, Lindex, IKEA, Stadium och systrarna lycklig. Modern fönstershopping.

IN: 53 (0)
UT: 79 (11)
TOTALT: -26 (-11)

Tröttsam trötthet

Jag trodde ett tag att Levaxin skulle ändra mitt liv totalt. Ett par månader var det så också. Jag var varmare, gladare, piggare, starkare, mer klartänkt och ja, helt enkelt en bättre version av mig själv. Så för lite mer än en månad sedan kom bakslaget, helt oförberett, jag tappade orken igen. Jag har flera symptom igen. Jag är trött och kan inte koncentrera mig, är känslig för intryck, nedstämd, omotiverad, konditionen är kass och jag är så himla meningslös. Men värdena är bra. Sköldkörtelhormonen är i balans.

Vad gör man då? Om sjukdomen inte går över fast den gått över så att säga. Jag orkar inte mer, jag vet inte vad jag ska göra, det finns nästan ingen information att läsa om sjukdomen, och den som finns är mest av karaktären "om du är trött och kall, kan det vara bra att gå till doktorn och kolla sköldkörteln". Men inte så mycket om vad som händer sen. Det lilla ändå finns är motsägelsefullt och svårt att greppa. Jag skulle vilja ha en checklista som jag kan bocka av.

Jag som trodde att jag fått världens bästa sjukdom.. Ack så fel jag hade.

OS

Vi är många som har svårt att rucka på våra morgonrutiner. Mina rutiner innebär ett moment som den här veckan förändrats markant. Jag lyssnar på P4 Morgon samtidigt som jag genomför morgonrutinen och hela vägen fram till jobbet. Men i måndags klockan 3 minuter över halvåtta försvann mina morgonvänner Kalle och Matilda och Radiosportens OS-sändningar tog vid. Oj, vad frustrerad jag blev, måste den attans sporten alltid ta så himla mycket utrymme från allt som jag hellre vill vara med om???

Trots detta bytte jag inte kanal och stängde inte av, utan hade på sändningarna i bakgrunden. I morse var det damernas störtlopp på vägen till jobbet och när jag kom fram var det så spännande att jag inte ville stänga av radion, hela förmiddagen satt jag med radion på i ena örat och lyssnade på curling och störtlopp och säkert något mer. Jag har alltså gått från ointresserad till intresserad på tre dagar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta..

När ishockeyn kom blev det dock för mycket, det var verkligen inte intressant alls.

minus 15

Nu börjar det bli svårt för mig att rensa ut saker. Det är mycket saker som jag har en känslomässig relation till. Jag letade till exempel fram mina gamla mobiler förra helgen för att ha en tillfällig telefon efter min förra som begick självmord och den nya som kom ett par dagar senare. Men trots att jag har mer än en gammal telefon och att en del av dem inte ens är kompatibla med dagens teknik har jag svårt att skiljas från dem.

Dessutom bara rasar det in prylar, tillsammans med den nya telefonen kom två extra skal, lurar och laddare.

Men jag ska klara detta. Jag ska ha 52 färre prylar i slutet av året. Det måste gå...

IN: 53 (5)
UT: 68 (6)
TOTALT: -15 (-1)

Ekologisk utsida

Idag var jag på spa med min mamma. Jag fick en ansiktsbehandling och mamma en fotbehandling. Spa:et hade en ekologisk inriktning och maten var enligt uppgift ekologiskt vilket innebär att jag kunde käka en burgare med gott samvete! Dessutom var krämerna som de använde i behandlingarna ekologiska. Hela dagen har jag gått och känt mig lite fräschare i ansiktet än annars.

Jag har ju under en period försökt att äta så mycket ekologiskt som jag kan och märker att det smakar bättre och får mig att må bättre. Jag slipper en del gifter och tillsatser som jag annars skulle satt i mig utan att tänka efter. Så insidan av kroppen har fått en något snällare behandling sedan ett tag tillbaka. Nu tänker jag att det kanske är dags för utsidan. Så från och med nu ska jag leta ekologiska alternativ för hud och hår. Även utsidan är ju levande och behöver behandlas väl. 

Stressigt?

Jag har funderat lite på det här med stress på arbetet och ifrågasätter om det verkligen handlar om hur mycket man har att göra. Det är klart att det kan bero på det också, men jag tror att många som känner sig stressade egentligen inte har för mycket att göra på jobbet. Jag har försökt lyssna in vad som egentligen sägs på de två jobb jag haft (jag vet.. det är inte något större underlag att dra slutsatser kring, men väl värt att fundera på ändå). Det som sägs är visserligen att man har för mycket att göra, eller inte hinner med, men vad är det som gör att man inte hinner med?

Jo, på mitt gamla jobb var det huvudsakliga argumentet att det lades på mer arbetsuppgifter i varje ärende. En del av dem var mycket otydliga kring varför de var viktiga. På mitt nya jobb är det resor som tar tid från handläggningen och meningslösa personalmöten om saker som inte ger något. I slutändan landar jag i att det är meningslösa eller otydliga uppgifter som gör att vi känner oss stressade. Sånt som tar tid från det vi upplever som viktigt och som vi dessutom inte kan påverka om vi ska göra eller inte. Hade de meningslösa mötena varit frivilliga så hade vi antingen inte gått eller inte haft samma möjlighet att beklaga oss över dem.

Jag tänker att en del upplevd stress kanske hade kunnat elimineras om vi hade tydligare syften med det vi gör. Om de som kallar till möten verkligen ser till så att de uppfyller syftet. Att de arbetsuppgifter som åläggs oss är förankrade i arbetet på ett tydligt sätt. Det hade fått oss att känna att tiden inte bara slösades bort.

minus 14

Den här veckan har jag jobbat ikapp med att göra mig av med saker. Men det har också varit mycket saker som kommit in. Jag har köpt garn och det brukar bli en del av det. Ett par mysiga mjukisbyxor och fyra pocketböcker. Har gjort mig av med småsaker som är trasiga, omaka och liknande. 4 gamla stolsdynor har bytt hem och bor nu hemma hos mina vänner.

Idag har jag tappat min mobil i golvet och den sjunger troligen på sista versen nu. Jag som hade hoppats att den skulle vara i alla fall hela detta året... Nu blir det kanske ett mobilköp i det närmaste. Jag som tänkte försöka ha 0 i inflöde nästa vecka.

IN: 48 (17)
UT: 62 (22)
TOTALT: -14 (-15)