2014

I januari skrev jag att jag inte önskade några förändringar under 2014 utom den här:

"Men en förändring hoppas jag på, det är inget jag kan lova, men det är något jag verkligen hoppas händer under 2014. Jag vill ha en karl! En snäll, rolig, intelligent, snygg, småtokig, genomtänkt, charmig och lång karl. Det är vad jag hoppas inför detta nya år"

Nu har jag en karl som är snäll, rolig, intelligent, snygg, småtokig, genomtänkt, charmig och kort. Nåja, det var ju nästan alla rätt! Jag är så glad att detta året gav mig honom.

TACK FÖR ETT HÄRLIGT 2014!!!


Några småsaker till har hänt:
* Jag har sprungit en mil i ett lopp.
* Jag har kommit in i mitt nya jobb och känner mig inte ny längre.
* Jag har varit i Storbritannien och Spanien.
* Jag har firat min guddotters 1-årsdag.
* Jag har tränat massor.
* Jag har umgåtts med min pojkvän massor.
* Jag har slutat med cola light och börjat igen.
* Jag har börjat lära mig att meditera.

.

Mindful eating

I måndags började jag en kurs i mindful eating. Den kommer att pågå i sex veckor och sedan förhoppningsvis ge livslånga konsekvenser.

Den första veckan har jag två uppgifter. Jag ska dels genomföra kroppsscanning vid minst tre tillfällen och jag ska skriva ner allt jag äter i en matdagbok. Matdagboken är inte som andra matdagböcker där man mäter och väger och registrerar vad man äter, utan en dagbok där man registrerar varför man äter. Är det av hunger, av vana, för att vara social eller kompenserar man för något annat?

Det är mycket intressant, för det första hur ofta jag stoppar saker i munnen och för det andra hur sällan jag gör det för att jag är hungrig. Det är spännande att se hur snabbt lite medvetenhet om nuläget gör att jag gör bättre val. Redan idag (dag 2) så blev bjöds det på kakor till eftermiddagsfikat på jobbet. Jag tittade på kakorna och bestämde mig för att jag först skulle äta min apelsin och sedan ta kaka. När apelsinen var slut var kakorna ointressanta. Suget var borta och jag kunde nöjd gå vidare i livet utan att ha utsatt min kropp för onödigt socker som den ändå inte gillar.

Nu håller jag tummarna för att jag fortsätter att vara medveten och att jag väljer klokt även framöver.

Men du har ju pappa!

I morse satt jag och åt frukost tillsammans med min pojkvän och hans döttrar. Mitt i måltiden kom jag på att jag inte tagit min medicin och gick bort till skåpet där jag har den och insåg att jag inte hade tillräckligt med medicin där. Det enda som fanns att göra var att skriva en påminnelse i handen om att jag behövde ta medicinen när jag kom hem i stället, vilket osökt fick barnen att fråga om detta och vilka mediciner jag tar. Jag svarade att jag tar en för att min ämnesomsättning inte fungerar som den ska och en för att jag är deprimerad.

"Men du har ju pappa!" sa ett av barnen.

Det är ju klart, jag har en man och därför är jag lycklig! Eller...? För mig är det i och för sig en stor hjälp att ha mannen för att jag ska må bra. Men det är så klart mycket annat som spelar in också.

Det intressanta är att till och med barn ser det som den självklara vägen till lycka är genom att vara två. En norm som vi är så fast i att vi inte ens ifrågasätter den. Att vara två är många gånger härligt och underbart och kan vara till hjälp för den som mår dåligt. Det är dock inte det enda svaret på hur man mår bra. För mig personligen var ensamheten ett bekymmer i sammanhanget, men jag vet också många deprimerade som samtidigt har mycket bra förhållanden. Att vi redan som barn vet att det som är målet i livet är att vara två härör sig säkert från tider när vi behövde gifta oss för att vara med i samhället. Men inte ens då var äktenskap en garanti för lycka, det var i många fall inte ens en fråga om lycka, utan om överlevnad. Att få mat på bordet, att inte hamna på fattigstugan.

Idag är samhället annorlunda, vi strävar efter lycka på ett annat sätt och tror att det som tidigare varit en institution för säkerhet och trygghet, bara rakt av kan likställas med ett sammanhang för lycka. Jag tror inte att tvåsamheten i sig skänker lycka, däremot kan saker som händer mellan två personer ge lycka.

Lägga ner eller inte?

Jag sitter och funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte. Jag har mycket dålig fart på skrivandet och får bara till enstaka inlägg varje månad. Å andra sidan vet jag att suget efter bloggandet kommer att komma tillbaka eftersom det går i vågor.

Framför mig har jag tre experiment som jag ska börja med efter årsskiftet.

1. Jag planerar att vara helt köpfri under 6 månader, för att igen testa tesen om jag har för många prylar och inte behöver nytt. Men också för att se vad jag verkligen behöver och vill ha. Målet är att jag när jag börjar konsumera igen ska veta mer om vad jag verkligen vill konsumera och inte vara följa alla impulser och att fundera vidare på det här med ägande.

2. Jag tänkte testa mindful eating. Jag har köpt en bok av Elin Borg, som handlar om detta, och är utformad som en sex-veckorskurs, vilken jag avser att följa. Målet är att hitta en hälsosam livsstil med mindre fokus på att min kropp är otillräcklig och mer fokus på hur bra den är.

3. Min pojkvän har utmanat mig att springa Sydkustloppet i maj. Det är 21 km. Målet är att inte dö.

Så lite kanske jag skulle kunna skriva om även framöver. Vi får se..