Den här veckan är jag sjukt stolt över mig själv och vad min kropp klarar av när bara viljan inte sviker.
I måndags sprang jag 1 km på 5:04. Det är våldsamt snabbt för att vara jag.
I onsdags tränade jag ett stenhårt reshapepass med många benövningar
I torsdags tränade jag först ett pass på dagen och masade mig iväg till buggen på kvällen (trots att min partner bangade)
Igår tränade jag ett roligt gympapass med massa brottning och närkontakt och hade sedan trädgårdstjänst hos bror min.
Idag powerwalkade jag 6 km i skogen (tanken var att vi skulle jogga, men efter all belastning på mina ben i veckan var det som att ha vedträn till ben och springa i gyttja).
Tänk vad vi kan om vi bara ger oss den på det. Inte trodde jag att jag skulle klara att träna 6 gånger på en vecka för ett år sedan.
söndag 30 mars 2014
lördag 29 mars 2014
fredag 28 mars 2014
Dagens sexistiska
Ett samtal vid frukostrasen idag handlade av någon anledning om smör. En av herrarna säger att det inte är fettet som är farligt, utan sockret och att smör därför är ok. Den andra herren i sällskapet utbrister -vad tjejig du låter. Vi andra stämde in i skrattet.
Nu när jag tänker tillbaka på detta fastnar skrattet i halsen. Det outtalade budskapet är ju onekligen att det är bara töntiga kvinnor som håller på med trams som dieter och håller koll på vad de stoppar i sig. Kvinnor är alltså inte bara ytliga varelser som hela tiden försöker tänka på sin vikt. De är dessutom korkade nog att tro att det finns mirakelkurer.
Jag är helt övertygad om att varken mannen som fällde kommentaren eller vi som skrattade tänkte allt det då. Inte heller har vi sådana åsikter. Men det faktum att vi kallar något för tjejigt för att vara nedlåtande eller retas befäster bara föreställningen om att kvinnor är aningen mindre värda än män och det faktum att vi inte reagerar på det utan tvärtom kan tycka att det car en festlig kommentar visar hur djupt rotad denna föreställning är.
torsdag 27 mars 2014
Pensionsskräck
Idag hände det igen. Årets värsta tröskelmoment inträffade. Ni vet när man låser upp dörren och lättad öppnar till sitt hem efter en lång arbetsdag. Och där på hallmattan ligger det. Det orangea kuvertet som innehåller min framtid efter arbetslivet. Där det står exakt hur mycket morötter, lök och potatis jag kommer att behöva äta som pensionär. Jag hatar det. Verkligen hatar.
För det första är jag kroniskt rädd för allt som har med pensionen att göra. Jag förstår inte systemet, trots att min bankkvinna har förklarat det för mig flera gånger. Jag förstår att det finns tre delar som kommer från olika håll och kanter. Men jag förstår inte hur jag ska göra för att påverka, jag förstår inte vad mina val kommer att få för konsekvenser. Jag är ingen börshaj. Jag kan inget och kan uppenbarligen inte lära mig det heller, trots upprepade försök. Jag tror inte att jag är unik i detta. Jag känner inte många som tycker att det här med pensionssystemet är kalasbra och att de längtar efter att få omplacera sina innehav. Jag tycker snarare att jag anar samma svettutbrott och jagade blickar hos min omgivning när någon oförsiktigt tar upp frågan om pensionen.
Jag vill inte heller veta nu hur illa det kommer att bli, då kan jag ju inte slå bort mitt ansvar och sedan förbluffad säga "det hade jag ingen aning om" när själva pensionen drar igång. Det grämer mig lite.
För det första är jag kroniskt rädd för allt som har med pensionen att göra. Jag förstår inte systemet, trots att min bankkvinna har förklarat det för mig flera gånger. Jag förstår att det finns tre delar som kommer från olika håll och kanter. Men jag förstår inte hur jag ska göra för att påverka, jag förstår inte vad mina val kommer att få för konsekvenser. Jag är ingen börshaj. Jag kan inget och kan uppenbarligen inte lära mig det heller, trots upprepade försök. Jag tror inte att jag är unik i detta. Jag känner inte många som tycker att det här med pensionssystemet är kalasbra och att de längtar efter att få omplacera sina innehav. Jag tycker snarare att jag anar samma svettutbrott och jagade blickar hos min omgivning när någon oförsiktigt tar upp frågan om pensionen.
Jag vill inte heller veta nu hur illa det kommer att bli, då kan jag ju inte slå bort mitt ansvar och sedan förbluffad säga "det hade jag ingen aning om" när själva pensionen drar igång. Det grämer mig lite.
onsdag 26 mars 2014
Hjärnan som klev ut genom fönstret och försvann
Idag känner jag mig fullkomligt hjärndöd. Jag har missat att det är röda dagar i påsk, jag har tänkt fel, och räknat fel. Jag har glömt saker som jag egentligen vet och jag har tappat saker som jag inte borde tappa. Så det blir inget bloggande idag. Det går inte.
tisdag 25 mars 2014
Bekväm dam
När jag ändå grunnar på det här med drömmar minns jag att jag som barn ville bli förnäm dam (eller bekväm dam, som jag kallade det eftersom jag inte visste vad förnäm betydde). Jag tyckte att de förnäma damer som fanns i sagorna var vackra och glamorösa. De hade lyxiga kläder och fick hjälp med vardagsbestyren av någon form av hemhjälp. Mer visste jag inte, men det var en dröm jag hade.
Jag tycker fortfarande om lyxiga kläder, långklänningar, galadräkter, tänk nobel snarare än melodifestivalen. Jag äger tre balklänningar, men går aldrig på bal. Men det är inte viktigt det är det vackra i själva plagget som jag gillar. Jag dras till serier som Downton abbey och Herrskap och tjänstefolk. Kostymdramer som avbildar en svunnen tid. En tid som jag egentligen inte skulle vilja uppleva eftersom kvinnor inte hade sin frihet, eftersom de inte blev lyssnade på, eftersom det inte fanns så mycket bekvämligheter som idag. Men ändå en tid som jag älskar att titta på för de har så vackra klänningar.
Det bor kanske en hemlig liten romantiker någonstans långt inne i fröken Karlsson
Jag tycker fortfarande om lyxiga kläder, långklänningar, galadräkter, tänk nobel snarare än melodifestivalen. Jag äger tre balklänningar, men går aldrig på bal. Men det är inte viktigt det är det vackra i själva plagget som jag gillar. Jag dras till serier som Downton abbey och Herrskap och tjänstefolk. Kostymdramer som avbildar en svunnen tid. En tid som jag egentligen inte skulle vilja uppleva eftersom kvinnor inte hade sin frihet, eftersom de inte blev lyssnade på, eftersom det inte fanns så mycket bekvämligheter som idag. Men ändå en tid som jag älskar att titta på för de har så vackra klänningar.
Det bor kanske en hemlig liten romantiker någonstans långt inne i fröken Karlsson
måndag 24 mars 2014
Drömmar
Det här med drömmar. Man ska följa sina drömmar. Det människor ångrar på sin dödsbädd är att de inte följde sina drömmar. Det verkar som att det är en naturlag att ha drömmar, som man om man bara vill kan uppfylla. Det allmänna retoriken går ut på att vi ska göra allt vi kan för att förverkliga våra drömmar.
Det problematiska är att alla drömmar faktiskt inte är möjliga för alla. Jag kan tänka mig att fler svenskar än Christer Fuglesang har drömt om att komma ut i rymden, men det är ändå bara han som lyckats hittills. En del av oss får nöja oss med mindre.
De flesta drömmer kanske inte om rymdresor, utan om mer vardagsnära saker, som att bo på landet eller att resa till exotiska platser och det är ju inte alls omöjligt att uppnå. Så till er som drömmer om sånt som går att förverkliga säger jag bara kör på.
Mitt bekymmer är att jag inte har några drömmar att förverkliga. Jag vill en sak och det är att få en egen familj. Men det är inget jag verkar kunna styra över. Det händer bara inte. Jag kan bara vänta och längta, göra det lilla jag kan genom att träffa karlar emellanåt. Jag är inte beredd att kompromissa, jag vill inte ha en familj med vem som helst, det ska vara någon jag anser vara den bästa att föröka mig med och sedan kunna samarbeta med i projektet uppfostran. Det är min dröm. Men den händer inte, jag hittar honom inte, var jag än letar och hur mycket jag än försöker så tycks han inte finnas.
I övrigt kan jag inte säga att jag drömmer om något, inget jag kan sträva efter under tiden. Så jag målar lite, läser lite, jobbar och står i och kommer på dödsbädden inte kunna ångra något alls, för det enda jag drömmer om kan jag inte hitta. Alltid något.
Det problematiska är att alla drömmar faktiskt inte är möjliga för alla. Jag kan tänka mig att fler svenskar än Christer Fuglesang har drömt om att komma ut i rymden, men det är ändå bara han som lyckats hittills. En del av oss får nöja oss med mindre.
De flesta drömmer kanske inte om rymdresor, utan om mer vardagsnära saker, som att bo på landet eller att resa till exotiska platser och det är ju inte alls omöjligt att uppnå. Så till er som drömmer om sånt som går att förverkliga säger jag bara kör på.
Mitt bekymmer är att jag inte har några drömmar att förverkliga. Jag vill en sak och det är att få en egen familj. Men det är inget jag verkar kunna styra över. Det händer bara inte. Jag kan bara vänta och längta, göra det lilla jag kan genom att träffa karlar emellanåt. Jag är inte beredd att kompromissa, jag vill inte ha en familj med vem som helst, det ska vara någon jag anser vara den bästa att föröka mig med och sedan kunna samarbeta med i projektet uppfostran. Det är min dröm. Men den händer inte, jag hittar honom inte, var jag än letar och hur mycket jag än försöker så tycks han inte finnas.
I övrigt kan jag inte säga att jag drömmer om något, inget jag kan sträva efter under tiden. Så jag målar lite, läser lite, jobbar och står i och kommer på dödsbädden inte kunna ångra något alls, för det enda jag drömmer om kan jag inte hitta. Alltid något.
söndag 23 mars 2014
Minus 68
Jaha, då var jag i mål! Har gjort mig av med mer än 52 prylar i år! Jag kommer att fortsätta att allt göra mig av med en sak för varje som kommer in, men den veckovisa rapporteringen kommer nu att avlutas. Jag återkommer i ämnet i det fall något drastiskt händer.
IN: 75 (4)
UT: 143 (28)
TOTALT: -68 (-24)
IN: 75 (4)
UT: 143 (28)
TOTALT: -68 (-24)
lördag 22 mars 2014
Feminism vs Feminism
Nu kan det hända att jag ger mig ut på hal is.. men jag funderar idag kring feminismens många ansikten.
Jag läser en Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna. En bok som får mycket skilda recensioner på internet, men som jag gillar skarpt eftersom den får mig att hitta hem i feminismen. Där beskrivs feminismen som en strävan efter lika frihet att göra det man vill utan att vara begränsad utifrån sitt kön. Detta innebär att kampen hamnar i vardagslivet lika mycket som i politiken. Det handlar om alla de tillfällen när jag själv backar för att det inte passar sig för en kvinna att göra det ena eller det andra, det handlar om de tillfällen när jag känner mig dum för att jag avbröt mannen som pratade, trots att han två minuter tidigare avbröt mig.
En del feminister fokuserar mer på att jämställdheten som en politisk fråga. Det handlar om föräldraförsäkringen och lika lön och makt. Det är också viktigt, men inte frågor som jag känner att jag kan göra så mycket annat åt än att lägga min röst på dem som vill göra det jag vill i de demokratiska valen. Jag är inte speciellt intresserad eller tillräckligt engagerad för att själv ge mig in i politiken, men det är på riktigt en viktig kamp att föra.
Sen har vi feminister som uttrycker sig i termer av att 50 % av befolkningen är förtryckta och hotade (exakt den formuleringen stötte jag på så sent som igår) av den andra hälften av befolkningen. Att i princip alla män förtrycker och hotar i princip alla kvinnor. Detta är en bild jag inte på något sätt känner igen mig i. Jag befinner mig aldrig i sammanhang där män verkar ha ett ont uppsåt att skada mig. De flesta karlar jag känner är snälla, roliga, kloka och charmiga. De är hjälpsamma och omtänksamma. Men de är också uppväxta i ett sammanhang där det är självklart för dem att ta plats, de har blivit uppfostrade med att de får höras och synas. De gånger jag inte blir lyssnad på handlar snarare om att vi båda faller in i roller som vi är vana vid. Inte om att vi vill varandra illa.
Jag säger inte att kvinnor inte blir utsatta för våld och förtryck, så är det alldeles uppenbart, och det är viktigt att ta tag även i den biten. Men jag tycker att det är problematiskt när det blir en kamp mellan de "onda" männen och de "förtryckta" kvinnorna. För mig handlar det om allas lika värde, varken mer eller mindre.
Jag vill verkligen vara feminist. Jag tycker att det är viktigt med feminism, men jag märker också att feminismen spretar ibland så mycket att jag inte alls känner igen mig. Men det kanske är det som är det fina med kråksången. Att alla får plats, vi som vill förändra vardagsnära bekymmer i de sociala samspelen och de som vill ändra strukturer. Alla kanske behövs för att vi ska nå målet? Bara en tanke.
Jag läser en Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna. En bok som får mycket skilda recensioner på internet, men som jag gillar skarpt eftersom den får mig att hitta hem i feminismen. Där beskrivs feminismen som en strävan efter lika frihet att göra det man vill utan att vara begränsad utifrån sitt kön. Detta innebär att kampen hamnar i vardagslivet lika mycket som i politiken. Det handlar om alla de tillfällen när jag själv backar för att det inte passar sig för en kvinna att göra det ena eller det andra, det handlar om de tillfällen när jag känner mig dum för att jag avbröt mannen som pratade, trots att han två minuter tidigare avbröt mig.
En del feminister fokuserar mer på att jämställdheten som en politisk fråga. Det handlar om föräldraförsäkringen och lika lön och makt. Det är också viktigt, men inte frågor som jag känner att jag kan göra så mycket annat åt än att lägga min röst på dem som vill göra det jag vill i de demokratiska valen. Jag är inte speciellt intresserad eller tillräckligt engagerad för att själv ge mig in i politiken, men det är på riktigt en viktig kamp att föra.
Sen har vi feminister som uttrycker sig i termer av att 50 % av befolkningen är förtryckta och hotade (exakt den formuleringen stötte jag på så sent som igår) av den andra hälften av befolkningen. Att i princip alla män förtrycker och hotar i princip alla kvinnor. Detta är en bild jag inte på något sätt känner igen mig i. Jag befinner mig aldrig i sammanhang där män verkar ha ett ont uppsåt att skada mig. De flesta karlar jag känner är snälla, roliga, kloka och charmiga. De är hjälpsamma och omtänksamma. Men de är också uppväxta i ett sammanhang där det är självklart för dem att ta plats, de har blivit uppfostrade med att de får höras och synas. De gånger jag inte blir lyssnad på handlar snarare om att vi båda faller in i roller som vi är vana vid. Inte om att vi vill varandra illa.
Jag säger inte att kvinnor inte blir utsatta för våld och förtryck, så är det alldeles uppenbart, och det är viktigt att ta tag även i den biten. Men jag tycker att det är problematiskt när det blir en kamp mellan de "onda" männen och de "förtryckta" kvinnorna. För mig handlar det om allas lika värde, varken mer eller mindre.
Jag vill verkligen vara feminist. Jag tycker att det är viktigt med feminism, men jag märker också att feminismen spretar ibland så mycket att jag inte alls känner igen mig. Men det kanske är det som är det fina med kråksången. Att alla får plats, vi som vill förändra vardagsnära bekymmer i de sociala samspelen och de som vill ändra strukturer. Alla kanske behövs för att vi ska nå målet? Bara en tanke.
fredag 21 mars 2014
torsdag 20 mars 2014
Internationella lyckodagen
Idag är det inte vara vårdagjämningen, utan även internationella lyckodagen. På Sydsvenskans sida kan du läsa mer om bakgrunden till denna dag.
Jag är lite tveksam till konceptet lycka, kanske mest för att det inte går att definiera speciellt tydligt. Är det en känsla eller ett tillstånd?
En del menar att lycka inte kan köpas för pengar, men visst är ett visst mått av ekonomiskt oberoende inte en nackdel i sammanhanget. En del menar att sociala relationer är det viktigaste, men det finns ju eremiter som är fullkomligt nöjda med livet. En del säger att god hälsa behövs för lycka, men det finns massor av exempel på dödssjuka människor som tar vara på livet när det ställs på sin spets och menar att de är lyckligare än tidigare. En del hävdar att äventyr och resor är det bästa för att uppnå lycka, medan andra älskar att vara hemma och känna sig trygga.
Jag tror mer på sanning än lycka, att hitta det som är sant i ens eget liv, att göra saker som stämmer överens med ens värderingar och livssyn. Då blir man kanske inte lycklig, men man blir sann och det tror jag är en go känsla.
Jag är lite tveksam till konceptet lycka, kanske mest för att det inte går att definiera speciellt tydligt. Är det en känsla eller ett tillstånd?
En del menar att lycka inte kan köpas för pengar, men visst är ett visst mått av ekonomiskt oberoende inte en nackdel i sammanhanget. En del menar att sociala relationer är det viktigaste, men det finns ju eremiter som är fullkomligt nöjda med livet. En del säger att god hälsa behövs för lycka, men det finns massor av exempel på dödssjuka människor som tar vara på livet när det ställs på sin spets och menar att de är lyckligare än tidigare. En del hävdar att äventyr och resor är det bästa för att uppnå lycka, medan andra älskar att vara hemma och känna sig trygga.
Jag tror mer på sanning än lycka, att hitta det som är sant i ens eget liv, att göra saker som stämmer överens med ens värderingar och livssyn. Då blir man kanske inte lycklig, men man blir sann och det tror jag är en go känsla.
onsdag 19 mars 2014
Hon har mens!!
I söndags åkte jag tåg ett par timmar, en resa som innebar tekniska problem och 50 minuters försening. I Båstad rekommenderades vi att byta tåg för att ta oss hela vägen hem med det som låg bakom. Karlsson tog sin packning och klev mentalt muttrande av tåget och ut på perrongen. En kille i 25-årsåldern ställde sig i dörröppningen för att röka, det får man inte. Konduktören (jag vet... det heter tågvärden nuförtiden, men jag tycker att konduktör är häftigare). Konduktören alltså, hon lade märke till detta brott och kom bort till honom, ganska arg måste jag säga, hon meddelade killen att han inte fick åka vidare med tåget eftersom han ansågs vara en säkerhetsrisk. Efter en del turbulens kom 25-åringens kompis och frågar vad som står på. Då säger killen "Alltså, hon har mens".
Vaddå? Som om det har någon betydelse, när ska vuxna män sluta bete sig som skithögar så fort de känner sig attackerade. När ska sexistiska kommentarer bara försvinna? Jag förstår inte hur det kan vara okej att göra så. När blev våra månatliga blödningar som vi inte precis njuter av allmän egendom?
Jag funderar just nu mycket på feminismen och det faktum att vi utifrån att vi har olika kön inte har samma frihet att göra vad vi vill av våra liv, och det drabbar i större utsträckning kvinnor än män. Konkret pratas det oftast om jämställdhet i termer av lika löner, lika föräldraledighet, lika hemuppgifter och sådant. Men när man tänker på alla situationer när vi kvinnor håller tillbaka för att vi är kvinnor eller blir nedtryckta för att vi är kvinnor då börjar vidden av vikten av feminismen bli ännu tydligare. Vi måste ändra på detta.
Vaddå? Som om det har någon betydelse, när ska vuxna män sluta bete sig som skithögar så fort de känner sig attackerade. När ska sexistiska kommentarer bara försvinna? Jag förstår inte hur det kan vara okej att göra så. När blev våra månatliga blödningar som vi inte precis njuter av allmän egendom?
Jag funderar just nu mycket på feminismen och det faktum att vi utifrån att vi har olika kön inte har samma frihet att göra vad vi vill av våra liv, och det drabbar i större utsträckning kvinnor än män. Konkret pratas det oftast om jämställdhet i termer av lika löner, lika föräldraledighet, lika hemuppgifter och sådant. Men när man tänker på alla situationer när vi kvinnor håller tillbaka för att vi är kvinnor eller blir nedtryckta för att vi är kvinnor då börjar vidden av vikten av feminismen bli ännu tydligare. Vi måste ändra på detta.
tisdag 18 mars 2014
E-nummer i soporna
I morgon kommer min nya 2 meter höga kyl/frys! Jag längtar efter renheten och utrymmet, första steget mot ett nytt kök! Idag ska jag således tömma den gamla enheten. Jag har börjat så smått att ta ut sådant som klarar sig ett dygn i rumstemperatur och hittar många intressanta, men bortglömda produkter. Färdiga dressingar som inte har en enda äkta ingrediens från naturen i sig. Dessutom då inköpt innan jag började tänka i dessa banor förra sommaren. Bara det faktum att de inte luktar illa, ser illa ut eller smakar illa skvallrar om hur illa det är.
Nu åker skiten i soporna och min nya rena kyl och frys ska i så stor omfattning som möjligt innehålla rena matvaror och råvaror! En skön känsla infinner sig och nästa steg i mitt hälsosammare och miljövänligare liv är taget. Gött! Faktiskt!
Nu åker skiten i soporna och min nya rena kyl och frys ska i så stor omfattning som möjligt innehålla rena matvaror och råvaror! En skön känsla infinner sig och nästa steg i mitt hälsosammare och miljövänligare liv är taget. Gött! Faktiskt!
måndag 17 mars 2014
Lättare bärkassar
Jag har ju berättat att jag håller på att dra ner på mitt aspartamintag. Detta innebär en nedtrappning som i morgon börjar sina två sista veckor för att jag sedan kommer att gå in i april fri från detta. Idag insåg jag att jag nu dricker så lite cola light att det jag har i förrådet inte bara kommer att räcka, utan också bli över. Så när jag åkte till affären idag stod det inga flaskor cola på listan.
Attans vad lätta kassarna blev! Tidigare har jag burit hem nästan 6 liter i veckan, det väger en del må jag säga. Får komma på något annat sätt att bibehålla armmusklerna bara...
Attans vad lätta kassarna blev! Tidigare har jag burit hem nästan 6 liter i veckan, det väger en del må jag säga. Får komma på något annat sätt att bibehålla armmusklerna bara...
söndag 16 mars 2014
Minus 44
I helgen har jag varit i Göteborg och umgåtts med min kära vän som bor där. Busat med hennes små söner, gått på bio, käkat kakor och godis och mått gott. Jag tittade in på bokrean och köpte en bok om träning. Av det jag läst hittills är jag ganska nöjd, men förhåller mig kritisk till vissa delar, som att man behöver äta direkt efter träning, som jag har lärt mig så behöver bara de som är på elitnivå tänka så.
IN: 70 (1)
UT: 114 (2)
TOTALT: -44 (-1)
IN: 70 (1)
UT: 114 (2)
TOTALT: -44 (-1)
lördag 15 mars 2014
Usch och fy!
Bekant: -Du måååste bara gå på Just Dance, det är så himla kul!
Jag: -Nä, jag tycker inte om det.
Bekant: -Jo, men jag loovar, du kommer att älska det, det är såå roligt.
Den här typen av uttalanden får mig att rysa, speciellt när de kommer från bekanta som inte har en aning om vad jag tycker om. Det får mig bara att känna mig obekväm, och dessutom förminskad eftersom min åsikt uppenbarligen inte godkänns. Det finns säkert många saker som irriterar mig i världen, men det som nu seglar upp på förstaplats är när människor bestämmer vad jag ska tycka om. Bara för att du tycker om något så betyder inte det att jag tycker om det. Du får gärna tycka om det, men tvinga inte mig att göra det.
Däremot älskar jag att få tips från människor som gör det med mig i åtanke. När min kompis berättar att hon sett en dokumentär som handlar om konsumtionssamhället och att jag nog skulle uppskatta det. Eller när en annan kompis tipsar om att det är rea på mitt favoritgarn. Det gillar jag starkt!
Jag: -Nä, jag tycker inte om det.
Bekant: -Jo, men jag loovar, du kommer att älska det, det är såå roligt.
Den här typen av uttalanden får mig att rysa, speciellt när de kommer från bekanta som inte har en aning om vad jag tycker om. Det får mig bara att känna mig obekväm, och dessutom förminskad eftersom min åsikt uppenbarligen inte godkänns. Det finns säkert många saker som irriterar mig i världen, men det som nu seglar upp på förstaplats är när människor bestämmer vad jag ska tycka om. Bara för att du tycker om något så betyder inte det att jag tycker om det. Du får gärna tycka om det, men tvinga inte mig att göra det.
Däremot älskar jag att få tips från människor som gör det med mig i åtanke. När min kompis berättar att hon sett en dokumentär som handlar om konsumtionssamhället och att jag nog skulle uppskatta det. Eller när en annan kompis tipsar om att det är rea på mitt favoritgarn. Det gillar jag starkt!
fredag 14 mars 2014
Patriarkala strukturer
En kollega till mig bloggar, mest om böcker, men häromdagen ett inlägg om mäns makt i samhället och hur vi kan förstå den. Läs gärna hennes inlägg här. Jag har ibland svårt att formulera varför jag är feminist, men att tänka som Feejay hjälpte mig på vägen.
torsdag 13 mars 2014
Min kompis
En av mina närmaste vänner har en sjukdom som innebär att hennes balans inte fungerar som den ska. Detta innebär att världen hoppar omkring framför ögonen på henne. Hon har en del andra begränsningar också. Det är ett oerhört jobb att kompensera något så självklart som balans. Det som vi andra tar för givet, att kunna röra sig som vanligt, att man när man går rakt fram kommer rakt fram.
Jag beundrar min vän. Hon kämpar hela tiden och hittar nya lösningar som hon testar och antingen förkastar eller införlivar i livet. Det är spännande att gå vid sidan om henne och höra och se hur hon kämpar och kommer framåt trots allt. Hade det varit jag hade jag gett upp för länge sedan. Jag vill bara säga att en del människor är så inspirerande att man blir varm i hjärtat.
Jag beundrar min vän. Hon kämpar hela tiden och hittar nya lösningar som hon testar och antingen förkastar eller införlivar i livet. Det är spännande att gå vid sidan om henne och höra och se hur hon kämpar och kommer framåt trots allt. Hade det varit jag hade jag gett upp för länge sedan. Jag vill bara säga att en del människor är så inspirerande att man blir varm i hjärtat.
onsdag 12 mars 2014
Sociala medier
Jag har varit kluven till det här med sociala medier under en tid. Fördelarna är många med dessa medier, men det finns nackdelar också.
Jag har en tendens att bli beroende av dem, och det irriterar mig. Jag tittar in på Facebook och Twitter stup i kvarten utan att ens märka det förrän jag är där.
När jag läser andras statusar väcker det på tok för mycket känslor, jag blir arg, avundsjuk, ledsen, glad, full i skratt och liknande, det är på gott och ont så klart. Bekymret med det är att man sitter hemma framför datorn och reagerar i sitt eget lilla utrymme av världen och kan inte på ett riktigt bra sätt få ut mina reaktioner. Å andra sidan får jag också många leenden för folk är faktiskt ganska kul. Jag får också information som jag inte skulle fått annars.
Det känns också lite obehagligt att närhet och distans blir onaturligt, en del människor som jag aldrig träffar ser jag varje dag och vet massor om. Dessutom vet man inte riktigt vad andra vet när man väl träffas i verkligheten, man vet ju vad man skrivit, men inte vilka som läst.
Det bästa är att det är lätt att hålla kontakten med människor som annars kanske försvunnit ur ens liv. Det är också en riktigt bra att kunna sprida information till grupper.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka, men det är något jag funderar mycket på.
Jag har en tendens att bli beroende av dem, och det irriterar mig. Jag tittar in på Facebook och Twitter stup i kvarten utan att ens märka det förrän jag är där.
När jag läser andras statusar väcker det på tok för mycket känslor, jag blir arg, avundsjuk, ledsen, glad, full i skratt och liknande, det är på gott och ont så klart. Bekymret med det är att man sitter hemma framför datorn och reagerar i sitt eget lilla utrymme av världen och kan inte på ett riktigt bra sätt få ut mina reaktioner. Å andra sidan får jag också många leenden för folk är faktiskt ganska kul. Jag får också information som jag inte skulle fått annars.
Det känns också lite obehagligt att närhet och distans blir onaturligt, en del människor som jag aldrig träffar ser jag varje dag och vet massor om. Dessutom vet man inte riktigt vad andra vet när man väl träffas i verkligheten, man vet ju vad man skrivit, men inte vilka som läst.
Det bästa är att det är lätt att hålla kontakten med människor som annars kanske försvunnit ur ens liv. Det är också en riktigt bra att kunna sprida information till grupper.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka, men det är något jag funderar mycket på.
tisdag 11 mars 2014
Nils Horner
I nästan hela mitt vuxna liv har jag lyssnat på radio och han har alltid funnits där som en röst som jag inte brytt mig speciellt mycket om. Men som en av alla de röster som gett mig information om var som händer i världen. En person som jag inte ägnat så mycket tanke förrän idag. Nils Horner, blev skjuten på öppen gata i Kabul idag och en av dem som sett världen åt mig har tystnat för alltid. Det är märkligt sorgligt hur någon som bara fanns där och var en självklar radioröst bara är borta. Det är som om något viktigt försvunnit, något som jag inte visste var viktigt förrän det var borta. Jag önskar att han kunde rapportera från himeln och berätta för
oss vad han ser, men radiovågorna når tyvärr inte så långt.
Det är värt att minnas alla dessa journalister som faktiskt gör ett superbra jobb och som berättar berättelser från delar av världen som vi inte ser. De är viktiga, inte bara för att vi ska veta, utan för att vi om vi vet kan agera på olika sätt.
Mina tankar och böner går i dag till alla som kände honom på riktigt. Det är fruktansvärt att förlora någon man håller av, och ännu svårare måste det vara när personen blir mördad.
Det är värt att minnas alla dessa journalister som faktiskt gör ett superbra jobb och som berättar berättelser från delar av världen som vi inte ser. De är viktiga, inte bara för att vi ska veta, utan för att vi om vi vet kan agera på olika sätt.
Mina tankar och böner går i dag till alla som kände honom på riktigt. Det är fruktansvärt att förlora någon man håller av, och ännu svårare måste det vara när personen blir mördad.
måndag 10 mars 2014
Förändrat fokus
Under mer än halva mitt liv har jag tänkt på min vikt nästan dagligen. Jag har testat att räkna kalorier, promenera, träna, detoxa, 5:2:a och en del annat, jag har aldrig varit speciellt fanatisk, men tanken på att jag måste gå ner de där 5-10 kilona som jag tycker är för många har varit en ständig följeslagare. En liten djävul på min axel som sagt att allt som går fel i livet beror på magens mjukhet och storleken på byxorna. Att livet skulle vara perfekt om jag bara vägde lite mindre.
Det är oförskämt att tänka så när man väger så lite för mycket som jag gör. Jag är för det mesta inom normalvikt i BMI-skalan. Jag borde vara nöjd. Jag borde inte bry mig. Men det gör jag.
I augusti förra året började jag träna 2-3 gånger i veckan. Löpning och styrketräning. Officiellt tränade jag för att må bra, men djävulen på axeln viskade också om att det kanske kunde få bukt med de där kilona. Under hösten har jag ökat träningen till först 3-4 gånger i veckan och nu 5-6 gångar i veckan. Och under den senaste månaden har jag märkt en förändring i tankesättet. Jag tittar på min kropp i spegeln och tänker att den är vacker och stark, jag tittar ner på fötterna i när jag står i duschen och ser att jag ser dem. Jag ser att klänningar och byxor sitter snyggt på mig. Det spelar inte längre så stor roll att vågen fortfarande pekar på 6 kg för mycket.
Nu tränar jag på riktigt för att bli stark och må bra. Jag ändrar vissa matvanor för att må bra, inte för att gå ner i vikt. Jag drar ner på aspartam för att bli gladare. Jag tänker på att minska på kakor och godis av samma anledning. Jag springer för att bli snabb och orka med milen på Blodomloppet. Det är härligt att inte tänka så mycket på vad vågen visar, utan att ha annat fokus för sin livsstil. Jag rekommenderar det varmt!
Det är oförskämt att tänka så när man väger så lite för mycket som jag gör. Jag är för det mesta inom normalvikt i BMI-skalan. Jag borde vara nöjd. Jag borde inte bry mig. Men det gör jag.
I augusti förra året började jag träna 2-3 gånger i veckan. Löpning och styrketräning. Officiellt tränade jag för att må bra, men djävulen på axeln viskade också om att det kanske kunde få bukt med de där kilona. Under hösten har jag ökat träningen till först 3-4 gånger i veckan och nu 5-6 gångar i veckan. Och under den senaste månaden har jag märkt en förändring i tankesättet. Jag tittar på min kropp i spegeln och tänker att den är vacker och stark, jag tittar ner på fötterna i när jag står i duschen och ser att jag ser dem. Jag ser att klänningar och byxor sitter snyggt på mig. Det spelar inte längre så stor roll att vågen fortfarande pekar på 6 kg för mycket.
Nu tränar jag på riktigt för att bli stark och må bra. Jag ändrar vissa matvanor för att må bra, inte för att gå ner i vikt. Jag drar ner på aspartam för att bli gladare. Jag tänker på att minska på kakor och godis av samma anledning. Jag springer för att bli snabb och orka med milen på Blodomloppet. Det är härligt att inte tänka så mycket på vad vågen visar, utan att ha annat fokus för sin livsstil. Jag rekommenderar det varmt!
söndag 9 mars 2014
Minus 43
Denna veckas resultat innebär inköp av tre plastburkar, två paket kartnålar och en gåva i form av en ängelljusstake.
Och så hittade jag ett förråd med massa IKEA-nycklar i verktygslådan och kunde slänga 13 stycken!
IN: 69 (6)
UT: 112 (15)
TOTALT: -43 (-9)
Och så hittade jag ett förråd med massa IKEA-nycklar i verktygslådan och kunde slänga 13 stycken!
IN: 69 (6)
UT: 112 (15)
TOTALT: -43 (-9)
lördag 8 mars 2014
Kvinnor!
Idag tänker jag på alla de kvinnor som förändrat världen.
Tack vare er har jag rösträtt och min röst är lika mycket värd som alla andras.
Tack vare er kan jag gå klädd i jeans.
Tack vare er är min pappa inte min förmyndare.
Tack vare er kan jag, trots att jag är ogift, bo utanför mitt föräldrahem.
Tack vare er får jag jobba.
Tack vare er får jag äga mitt boende.
Tack vare er får jag ärva mina föräldrar på lika villkor som min bror.
Tack vare er har jag större frihet och mer rättigheter än ni hade.
Det är sorgligt att Sverige inte är helt jämställt än, och jag hoppas att vår kamp idag kan ge framtidens kvinnor mer trygghet och rättvisa.
Tack vare er har jag rösträtt och min röst är lika mycket värd som alla andras.
Tack vare er kan jag gå klädd i jeans.
Tack vare er är min pappa inte min förmyndare.
Tack vare er kan jag, trots att jag är ogift, bo utanför mitt föräldrahem.
Tack vare er får jag jobba.
Tack vare er får jag äga mitt boende.
Tack vare er får jag ärva mina föräldrar på lika villkor som min bror.
Tack vare er har jag större frihet och mer rättigheter än ni hade.
Det är sorgligt att Sverige inte är helt jämställt än, och jag hoppas att vår kamp idag kan ge framtidens kvinnor mer trygghet och rättvisa.
Val av mat kan påverka depression
Jag googlade mat och depression idag och hittade några intressanta artiklar. Kan vara värt att tänka på vad man stoppar i sig om man har en tendens att bli deprimerad.
I korthet har det forskats på hur inflammationsdrivande mat som rött kött, vitt mjöl och söta drycker påverkar depression och det har visat sig att de som äter mest av den typen av kost har större risk att drabbas av depression, medan de som äter mer mat som skyddar mot inflammationer har mindre risk för depressioner.
Jag behöver nog läsa på lite mer in inflammationsdrivande mat innan jag gör fler förändringar i mitt leverne, men visst är det intressant? Jag är beredd att testa nästan vad som helst som kan göra att jag mår bättre och slipper återfalla i depression.
Svenska dagbladet skriver en längre artikel om detta. Vill man läsa kortversionen så skriver DN om samma forskningsresultat
I korthet har det forskats på hur inflammationsdrivande mat som rött kött, vitt mjöl och söta drycker påverkar depression och det har visat sig att de som äter mest av den typen av kost har större risk att drabbas av depression, medan de som äter mer mat som skyddar mot inflammationer har mindre risk för depressioner.
Jag behöver nog läsa på lite mer in inflammationsdrivande mat innan jag gör fler förändringar i mitt leverne, men visst är det intressant? Jag är beredd att testa nästan vad som helst som kan göra att jag mår bättre och slipper återfalla i depression.
Svenska dagbladet skriver en längre artikel om detta. Vill man läsa kortversionen så skriver DN om samma forskningsresultat
fredag 7 mars 2014
Helt hundra
Idag hittade jag en utmaning som innebär att försöka blogga 100 inlägg på 100 dagar. Utmaningen började egentligen den 1 mars, så jag ligger efter. Men jag tänkte att det kan vara en kul utmaning för att hitta lite mer flyt i bloggandet och därmed också i tänkandet.
Så från och med idag ska jag försöka blogga varje dag fram till typ 8 juni.
Blogg100 har en egen sida på nätet.
Så från och med idag ska jag försöka blogga varje dag fram till typ 8 juni.
Blogg100 har en egen sida på nätet.
onsdag 5 mars 2014
Att äta något som har en mamma och en pappa
"Jag äter inget som har en mamma och en pappa", sades på radion i förra veckan. Jag reagerade på detta mer än vad jag förväntat mig. Jag reagerade inte alls på de två andra som i samma inslag sa att de äter vegetariskt. Då inser jag också att jag håller med om budskapet om att välja bort kött är bra, det är bra för miljön och enligt en idag publicerad artikel även för hälsan.
Det jag tror att jag reagerar på är när man mänsklifierar djuren och gör det till en elakhet att äta djur. Jag har respekt för dem som väljer att inte äta kött för att det är synd om djuren. Själv är en av anledningarna till att jag väljer bort kött, som inte är ekologiskt, att det är synd om djuren, men inte för att de dödas och blir uppätna. Det tycker jag är ganska naturligt, det gör andra djur och det har människor gjort i många år nu. Däremot är det förkastligt hur vi gjort en industri av djurhållningen och inte ser djuren som levande varelser så länge de lever. Det är viktigt för mig.
När någon då säger att de inte äter något som haft en mamma eller pappa, känner jag mig elak som gör det. Jag känner mig dömd för att jag gjort ett så vårdslöst val. När någon däremot säger att de inte äter kött bara, utan att lägga värdering i det då reagerar jag inte alls. Det snarare hyllar jag. Detta visar för mig hur viktigt det är att vi formulerar oss på det sätt vi menar. Kanske ville personen ifråga att lyssnarna skulle få lite dåligt samvete, kanske inte, det vet inte jag och det är inte min poäng. Utan min poäng är att jag har blivit påmind om att ord är mäktiga och kan få oss att känna och tänka på olika sätt beroende hur de används.
Jag försöker äta mycket vegetariskt av flera skäl. Jag berättar gärna om det och om andra kan inspireras av min livsstil så är det bra, men jag vill helst undvika att någon ska känna att jag dömer dem om de väljer annorlunda.
Det jag tror att jag reagerar på är när man mänsklifierar djuren och gör det till en elakhet att äta djur. Jag har respekt för dem som väljer att inte äta kött för att det är synd om djuren. Själv är en av anledningarna till att jag väljer bort kött, som inte är ekologiskt, att det är synd om djuren, men inte för att de dödas och blir uppätna. Det tycker jag är ganska naturligt, det gör andra djur och det har människor gjort i många år nu. Däremot är det förkastligt hur vi gjort en industri av djurhållningen och inte ser djuren som levande varelser så länge de lever. Det är viktigt för mig.
När någon då säger att de inte äter något som haft en mamma eller pappa, känner jag mig elak som gör det. Jag känner mig dömd för att jag gjort ett så vårdslöst val. När någon däremot säger att de inte äter kött bara, utan att lägga värdering i det då reagerar jag inte alls. Det snarare hyllar jag. Detta visar för mig hur viktigt det är att vi formulerar oss på det sätt vi menar. Kanske ville personen ifråga att lyssnarna skulle få lite dåligt samvete, kanske inte, det vet inte jag och det är inte min poäng. Utan min poäng är att jag har blivit påmind om att ord är mäktiga och kan få oss att känna och tänka på olika sätt beroende hur de används.
Jag försöker äta mycket vegetariskt av flera skäl. Jag berättar gärna om det och om andra kan inspireras av min livsstil så är det bra, men jag vill helst undvika att någon ska känna att jag dömer dem om de väljer annorlunda.
söndag 2 mars 2014
Minus 34
Den här veckan är det total lycka! Ni vet den hemstickade vanten som försvann i januari? Den kom fram i onsdags. Den låg här på gräsmattan utanför mitt köksfönster och bara väntade på mig.
I övrigt har jag shoppat lite faktiskt, jag har varit på Bauhaus och köpt en porös board så att jag kan bygga en karta. Min nya innegympaskor har jag redan skrivit om. En tur till Stoff och stil genererade lite knappar, fyllning och blixtlås, så att jag kan sy och laga lite prylar.
På utsidan har mina gamla träningsskor varit, rakt ner i soporna med svettlukt och allt. En del köksprylar som låg och skräpade i lådorna har också åkt. Det är faktiskt riktigt skönt att göra sig av med saker.
IN: 63 (10)
UT: 97 (17)
TOTALT: -34 (-7)
I övrigt har jag shoppat lite faktiskt, jag har varit på Bauhaus och köpt en porös board så att jag kan bygga en karta. Min nya innegympaskor har jag redan skrivit om. En tur till Stoff och stil genererade lite knappar, fyllning och blixtlås, så att jag kan sy och laga lite prylar.
På utsidan har mina gamla träningsskor varit, rakt ner i soporna med svettlukt och allt. En del köksprylar som låg och skräpade i lådorna har också åkt. Det är faktiskt riktigt skönt att göra sig av med saker.
IN: 63 (10)
UT: 97 (17)
TOTALT: -34 (-7)
lördag 1 mars 2014
Nya skor
Ni vet när man var liten och fick nya skor, eller något annat nytt, och hade dem på sig jämt och inte ens ville ta av dem när man skulle gå och lägga sig. Som man älskade de där nya skorna, så fin man kände sig i dem och så glad man var över dem.
Som vuxen borde man känna ständig förälskelse eftersom många av oss har möjlighet att köpa det mesta vi behöver. Ändå känns det inte så. Vi köper saker bara för att vi kan, inte för att vi längtar efter dem och verkligen vill ha dem. Men sedan jag började resan mot ett ändrat köpbeteende har jag i någon mån återfunnit den glädjen. I tordags köpte jag nya innegympaskor. Mina gamla är trasiga och skaver, och har gjort det ett tag, men jag har inte vetat vad jag ville ha och inte kommit iväg till någon affär. Så köpte jag ett par jättefina nya skor, som jag tog på mig när jag kom hem och hade på mig ända till kvällen och som står i hallen och väntar på premiären på onsdag. Varje gång jag går förbi dem känner jag glädje.
Min teori är alltså köp mindre, gläds mer.
Som vuxen borde man känna ständig förälskelse eftersom många av oss har möjlighet att köpa det mesta vi behöver. Ändå känns det inte så. Vi köper saker bara för att vi kan, inte för att vi längtar efter dem och verkligen vill ha dem. Men sedan jag började resan mot ett ändrat köpbeteende har jag i någon mån återfunnit den glädjen. I tordags köpte jag nya innegympaskor. Mina gamla är trasiga och skaver, och har gjort det ett tag, men jag har inte vetat vad jag ville ha och inte kommit iväg till någon affär. Så köpte jag ett par jättefina nya skor, som jag tog på mig när jag kom hem och hade på mig ända till kvällen och som står i hallen och väntar på premiären på onsdag. Varje gång jag går förbi dem känner jag glädje.
Min teori är alltså köp mindre, gläds mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)