Han gör mig större

Det är så himla härligt att vara kär. Det känns som om jag hittat hem och samtidigt som att livet har blivit större.

Tryggheten är överväldigande. Allt vi gör tillsammans blir mysigt. När vi bakar kanelbullar, eller går på promenad, eller simmar, eller springer, eller röjer upp efter maten, eller hänger tvätt. Det är bara naturligt att göra saker tillsammans. Det är gott att vakna vid sidan av honom. Det är gott att ha någon att krama, att kyssa.

Men mest överraskad är jag över hur mycket mer jag blir den jag vill vara tillsammans med honom. Han inspirerar mig till att våga saker som jag inte tidigare vågat. Vi tittar på filmer som jag själv aldrig hade valt, han spelar musik som jag inte ens visste fanns. Trots att jag tidigare aktivt försökt vara så mycket av mig själv som jag bara kunnat, så är det mycket lättare tillsammans med honom. Det är ofta jag som själv kommer på att jag vill klättra upp på något högt, men tillsammans med honom vågar jag klättra utan att tänka på vad alla andra skulle säga eller tänka och ibland klättrar han tillsammans med mig.

Jag blir snällare också, jag är rädd om vår relation och vill inte utnyttja hans snällhet mer än jag behöver. Jag vill dessutom göra allt jag kan för att se honom glad. Att se när det liksom glittrar till i hans ögon och jag får en känsla av att han känner sig som att han gjort ett kap.

Alla ni som sa att inget skulle bli annorlunda när jag träffade någon hade så himla fel. Allt blev annorlunda och mycket blev så mycket bättre.

Förra veckans 5

Igår hade jag för mycket att göra för att hinna blogga. Men jag vill ändå sammanställa mina fem bästa stunder från förra veckan.

* En utflykt till Ven med min familj. Mamma och jag cyklade tandem, svårare än man kan tro det där. Men vi är fortfarande vänner.

*After work i fredags tillsammans med mina goda vänner. Jag blev leggad av en säkert 10 år yngre tjej. Men det är ju bättre att de leggar för många gånger än för få.

* Det har varit en mysig jobbvecka, med många goda skratt och inte så mycket stress.

* Jag har varit på medarbetarsamtal med min chef och det visade sig att jag är bra.

* Jag har fått lön, det behövdes denna gången.

Ekologiskt utanpå

Just nu genomför jag en jakt på ekologisk hud- och hårvård. Jag vill inte betala hela lönen för det, men ändå hitta något som är bra. Kanske en omöjlig ekvation, men jag letar runt och till min glädje så finns det mer än man kan tro.

Jag letar efter ett ekologiskt torrschampo eftersom jag tränar en del har jag lagt mig till med ovanan att tvätta håret flera gånger om dagen ibland och det sliter som tusan, till och med på mitt hår, som nog är ovanligt tåligt. Jag vill helst inte förstöra det vackra jag har och om jag kan slippa att tvätta det så ofta är det en vinst på många sätt.

Dessutom är jag ute efter en ekologisk dagcreme. Egentligen tror jag att jag vet vilken jag vill ha, men jag tror hela tiden att det ska finnas billigare alternativ, så jag skjuter upp beställningen.

Det är spännande att utforska ett nytt område, som när man var tonåring och så smått började köpa smink. Det är svårt att hitta rätt, men också lite kul att prova sig fram. 

Veckans 5

De fem bra sakerna som hänt denna veckan är

* Superfödelsedagsfirande av min pojkvän. Han hade födelsedag i fredags, men jag firade honom hela veckan. Jag tycker verkligen om att skämma bort honom.

* En snabbvisit av min vän från Göteborg, två snabba kramar, inte mer, men ändå så himla gott.

* Även min far har fyllt år. Så jag tillbringade lördagen hemma i min barndoms trädgård tillsammans med hela familjen.

* Sommaren är jag också väldigt glad över, jag tycker att det är skönt med värmen och framförallt kvällarna som är ljumma och härliga. Vi har promenerat nästan varje kväll.

* Det sista inför sommarens äventyr är nu bokat. En elva dagar lång resa i Storbritannien blir det. Det kommer att bli störtmysigt.

Tack 7

Under ett och ett halvt års tid har jag fått lära känna en fin jycke. Hon har lärt mig att hundar inte behöver vara läskiga. Vi har dessutom många mysiga stunder tillsammans när husse och matte är på andra äventyr.

John Blund

Det sista som är kvar av min senaste depression är sömnsvårigheterna. De tycks aldrig riktigt vilja försvinna. Vissa dagar är det så påtagligt att min omgivning blir orolig. Det går i vågor ibland sover jag nästan gott och ibland inte alls. Mina vänner och bekanta och kollegor vill gärna ge råd. Duscha varmt på kvällen, duscha kallt, drick varmt, ät inte socker, motionera, motionera inte på kvällen, ha det kallt i sovrummet, meditera, se inte på TV, läs böcker, läs inte i sängen. Jag har nog hört allt.

Jag får också analyser över varför jag inte sover bra. Det är nog för att jag är stressad på jobbet, eller så är det för att jag har pojkvän och vi sover tillsammans ibland, eller så är det för att jag tränar för mycket eller för lite, eller så gör jag något annat fel, håller inte på mina rutiner, vad som helst. Men vet ni vad? Jag vet allt detta, jag analyserar själv orsakerna varje morgon när sömnen inte varit där. Jag har testat alla råd för bättre sömn. Jag vill inte höra fler råd, jag orkar inte höra andras förklaringar på varför jag inte kan sova.

De stämmer ju aldrig. Det andra säger utgår i nio fall av tio från deras upplevelser och historia, inte från min. Det är tröttande att bli pålagd andras lösningar, även om det är med gott hjärta de säger det så blir det tungt eftersom det varje gång känns som att jag blir mindre, att det inte spelar någon roll vad jag upplever för alla andra har ju lösningar och om de inte funkar för mig så känns det som ett svek mot deras goda intentioner. Som om jag aldrig kan leva upp till det som alla andra klarar.

Om jag får önska hur jag ska bli bemött både när det gäller sömnen och depressionerna, och alla andra bekymmer i livet, så skulle jag önska att fler människor försökte förstå min upplevelse. Då menar jag inte att försöka tänka hur de skulle reagera i min situation, utan försöka fråga till de förstår hur jag reagerar i min situation, först då tror jag att deras råd kan vara till hjälp. Men det finns det oftast inte tid till, så det näst bästa bemötandet är bara att kort och enkelt säga "jag tänker på dig och hoppas att det löser sig". 

Veckans 5

Den här veckan har jag varit trött som tusan, men det kanske delvis beror på allt kul som hänt. Veckans 5 godingar kommer här:

* I tisdags var jag ute och tog ett glas och åt en bit mat med min diakoner. Det är en ynnest att få ha arbetat tillsammans med dessa kvinnor, och ännu större ynnest att få ha kvar dem som vänner.

* I onsdags träffade jag och min pojkvän mina goda vänner och de tyckte om honom. Det betyder massor att mina vänner tycker om den jag blivit kär i. En riktigt trevlig kväll.

* I torsdags och fredags passade jag ovanstående vänners hund. Egentligen är jag rädd för hundar, men denna tokiga lilla vovve är så himla mysig och jag älskar verkligen promenaderna med henne när hon är här.

* Jag har klarat av att göra 10 armhävningar på tårna. 2 gånger! Det betyder att jag blir allt starkare!

* I morse fick jag mannagrynsgröt. Det var längesen sist, men attans vad gott det var.

Veckans 5

* Igår hade jag en heldag tillsammans med min favoritkille. Vi lekte i stadsparken, åt glass och cyklade runt.

* Häromdagen var jag och mina föräldrar på Hörby marknad. Det var ganska mysigt och jag köpte min första kakelplatta till köket.

* Det är fortfarande underbart att ha en pojkvän. Vi har så himla roligt tillsammans, och mysigt, och fint. Jag ler hela tiden.

* Jag har fått frågan om jag vill hålla i jobbgympan om ordinarie ledare skulle få varaktigt förhinder. Jag sa ja.

* En fredagskväll tillsammans med min tidigare kollega och studiekamrat. Idag är vi goda vänner och det är alldeles för sällan som vi ses, men riktigt trevligt när det sker.

Tack 6

Jag kan inte låta bli att vara tacksam för våra fantastiska parker här i min stad. Jag är dålig på att nyttja dem, men idag har jag hängt i två parker i alla fall.

Tack 5

Min cykel är min bästa ägodel. Den tar min runt hela stan och påverkar miljön minimalt. Dessutom är det härligt att cykla och känna fartvinden i ansiktet.

Hur får jag tyst på den elaka rösten?

Jag sprang en kort runda idag efter jobbet, bort till bankomaten och tillbaka, behövde ändå ta ut pengar. Det var egentligen en ganska bra bedrift, trots att det var mer än en vecka sedan jag sprang ordentligt och den veckan bjudit på en rejäl förkylning, så höll jag samma tempo som vanligt och det kändes inte jättetungt.

Men inom mig malde en röst som sa att jag inte var bra nog, att det gick dåligt, att jag inte kan springa, att jag aldrig kommer att bli snabbare och starkare och uthålligare. Den rösten är närvarande även när jag inte springer. Den säger att jag är korkad när jag gör fel på jobbet, den säger att jag  är dålig var gång saker inte blir som det var tänkt, den säger att jag är ful när jag tittar i spegeln. Den kan i de mörkaste stunderna säga till mig att ingen tycker om mig, att jag är värdelös och inte borde ta plats på jorden.

Jag har under många år jobbat mot min elaka inre röst och inser nu att den har fel när jag tänker på det med lite distans. Ändå är den kvar och börjar göra sig påmind när jag minst anar det och min skapare vad den påverkar mig i de stunderna. Det är som att den tar över förnuftet. I joggingspåret blev jag trött, eländig och ville bara stanna. Självklart kan jag styra över rösten, det är ju mina egna tankar, inget annat, men de är reflexmässiga och jag är så van vid dem att jag har svårt att märka dem om jag inte är observant.

Jag tror inte att jag är ensam om detta, det händer att jag hör människor omkring sig prata om sig själv på samma sätt som jag ibland gör, och om de är som jag så tror jag att det man säger högt bara är en bråkdel av det man tänker, så säger vi en elakhet om oss själva så tänker vi sannolikt femtio elakheter.

Det kan inte vara meningen att vi ska vara så elaka mot oss själva. Kanske vi till och med skadar, inte bara oss själva, utan omvärlden också. Omvärlden får inte bara plåstra om oss med komplimanger och värme, de går också miste om den ultimata versionen av var och en av oss.

När jag fem minuter hemifrån upptäckte jag de negativa tankarna och valde att i stället säga till mig själv att det var bra jobbat, att jag var duktig och att jag kunde och orkade lite till. Det ändrade helt min upplevelse och jag orkade utan problem hela vägen hem.

Tänk om jag kunde utrota de negativa tankarna om mig själv. Tänk om vi alla kunde utrota de negativa tankarna om oss själva.