Min egen väg

Tänk om livet inte har någon större mening. Tänk om det inte finns något syfte med våra liv som är större än oss själva. Rent biologiskt är det ju bra om vi fortplantar oss, men det finns ett stort mått av slumpmässighet där också. Det är inte de bästa generna som går vidare till nästa rond, bara de som för närvarande råkar kunna anpassa sig till omgivningen så bra som möjligt. Det finns ingen riktning i evolutionen, bara faktorer som påverkar varandra.

Men vi har ändå ett medvetande, som på något viss får oss att sträva efter meningsfullhet. Vi har genom tiderna tagit till religion, kultur och vetenskap för att hitta mening. Men om den inte finns, om vi bara har fått livet för att det ska levas, om alla människors olika sätt att leva kan vara lika meningsfulla. Om det inte är vad vi gör, utan hur vi har det som är avgörande. Det kanske är varje människas ansvar att se till att förvalta sitt liv på bästa sätt, utan att skylla ifrån sig när det inte känns bra.

Om vi slutar ge Gud eller universum eller ödet eller något annat större ansvaret för våra liv och istället vågar ta steget och leva på riktigt så kanske vi kommer närmare svaret. Gud kan ändå vara verklig, det finns andra viktiga uppdrag för honom. Han kan ha skapat oss utan en tanke på vad vi ska göra med våra liv. Han satt där en dag på våren 1980 och blåste liv i det lilla frö som skulle bli jag och sa, gå ut i världen och lev, jag släpper dig med din fria vilja att göra vad du vill, helt villkorslöst, bara kom ihåg att jag älskar dig och finns som stöd om du behöver bolla dina beslut.

Då är jag fri, ingen tvingar mig att göra något vettigt av mitt liv, inte heller att vara på något speciellt sätt, utan jag själv kan bestämma. Det är svindlande, det innebär att ingen annan än jag bestämmer vad som är meningsfullt och om jag inte kan hitta det som gör att jag känner mening så har jag förmodligen försökt leva någon annans liv. Det liv som omvärlden vill att jag ska leva, det som reklammakarna, företagarna, staten och omgivningen i övrigt försöker övertyga mig om. Men kanske kan jag släppa det och gå vidare, hitta min egen väg. Kanske kan du det också!

Veckans 5

Förkylningen från förra söndagen har haft mig i ett järngrepp hela veckan, detta till trots har det varit en fin vecka, men många glada stunder. De fem bästa får ni här:

* En promenad på stranden igår tillsammans med min karl, som avbröts av glassätande. Riktigt god glass faktiskt. Havet på sommaren är nog bland det mest rogivande som finns.

* Lila ränder har jag målat i min hall, det blev inte så tokigt.

* Jag höll i jobbgympan (jag vet, kanske dumt med förkylningen, men jag kan inte svika mina kollegor), jag körde lite hårdare med dem än förra veckan och fick beröm av alla som var med.

* Min kollega fick en dotter förra söndagen och min andra kollega fick en son i torsdags.

* Min vän har varit med om något som hon längtat efter och jag är så glad för hennes skull. Vad det är kan jag inte avslöja här.

Tack 4

Jag är tacksam över möjligheten att jobba hemifrån. Det innebär att jag kan sitta i mjukisbyxor och handlägga. Det innebär också att jag kan jobba trots förkylning eftersom jag kan anpassa arbetet efter min ork och jag slipper tröttande intryck från kontorslandskapet. Det är en riktigt bra möjlighet.

Veckans 5

Söndag och jag sitter här med snuva och känner mig som den mest förkylda människan i världen. Men det innebär inte att veckan varit dålig. Fem goda kan jag nog klämma fram.

1. Midsommar i Mälarhusen. Jag har bott 2 nätter i en liten, men mysig stuga tillsammans med mina närmaste vänner och min pojkvän. Trots obekväma sängar var det fantastiskt att vakna vid sidan av den vackraste mannen i världen.

2. Jag fick den äran att hålla i jobbgympan denna veckan för att vår ordinarie ledare har semester. Det gick bättre än väntat och jag fick minsann lite träningsvärk.

3. Idag letade jag och min goda vän M efter träd, stenar och annat i skogen så att vi kan träna på hinderbana inför nästa års Malmö Toughest. Det kommer att bli riktigt kul att åka till skogen nästa vecka.

4. Det allra finaste ögonblicket var nog ändå när jag kom till Mälarhusen och stiger in genom dörren och min guddotter får syn på mig och kryper så snabbt hon kan till mig för att komma upp i min famn. Kan något annat göra en varmare i hjärtat.

5. Vi fick vars en bok som sommarpresent på jobbet. En bra present tycker jag som älskar böcker.

Veckans 5

Den här veckan har varit svår för mig. Jag har mått ganska dåligt och det är stressigt på jobbet. Men det har hänt långt mer än 5 bra saker ändå så här kommer veckans 5 godingar.

1. Jag sprang Malmömilen på 64 minuter och 39 sekunder. Det är så himla mycket snabbare än jag trodde. Jag tänkte mig 70-75 minuter och så blev det långt mycket bättre, nästan så att jag överväger att göra om det någon gång.

2. Idag var jag på 2-årskalas för Västergympa i Lund, detta är en möjlighet att komma ut och röra på sig flera gånger i veckan och det är helt gratis!

3. Lunch hemma hos min kollega som är föräldraledig/har semester i väntan på barnets ankomst, det var mysigt och välbehövligt.

4. Min magnetvägg blev superbra.

5. Jag blev av med mitt aktivitetsband, vilket inte är den bra grejen, utan att jag idag fick sms från min pojkvän att det ligger på hans soffbord och väntar på mig. Det var en lättnad att inte ha slarvat bort det och att jag kan fortsätta samla statistik över mitt liv.

Revansch

Idag är det dags för revansch för det faktum att jag inte fick springa milen på blodomloppet. I stället tar jag mig an Malmömilen. Jag hoppas på en tid under 75 minuter och det borde gå eftersom vi sprang skryllemilen på 75 min förra veckan och då sprang vi inte hela. Jag siktar också på att inte ramla, som jag gjort de senaste 2 rundorna. Håll tummar och tår.

Tävling i jämställdhet

I samband med Nordiskt forum, som startar idag i Malmö, intervjuades någon av arrangörerna och mannen som intervjuade ställde frågan: -Men Sverige har ju kommit långt med jämställdheten i jämförelse med andra länder, behöver vi verkligen jobba med det längre? Jag minns inte vad den intervjuade svarade för jag blev lite upprörd och började tänka att om vi byter ut ordet jämställdhet mot något annat, nästan vad som helst. Vad händer då? Låt mig ta några exempel:

-Men Sverige har ju kommit långt med att minska dödstalen i trafiken i jämförelse med andra länder, behöver vi verkligen jobba trafiksäkerhetsfrågorna längre?

-Men Sverige har ju kommit långt med forskningen kring läkemedel i jämförelse med andra länder, behöver vi verkligen forska kring det längre?

-Men Sverige har ju kommit långt när det gäller hälsa i jämförelse med andra länder, behöver vi verkligen jobba med det längre?

Det blir lite töntigt och ingen skulle fråga det i andra sammanhang. Vi bör inte heller göra det när det gäller jämställdhet, för vi tävlar inte med de andra länderna, det handlar inte om att bli mest jämställda i världen. Det handlar om att bli helt jämställda. Punkt slut. Den dagen när män och kvinnor har samma möjlighet att leva sina liv som de själva vill, samma möjlighet till delaktighet och samma värde, den dagen kan vi vara nöjda. När det är så självklart att vårt värde sitter i det faktum att vi är, och inte att vi är män eller kvinnor, då kan vi sluta arbeta, för då har vi ett samhälle där vi utrotat urgamla normer  och instiftat nya något sundare normer. Den dagen ska jag skåla i äkta champange, men troligtvis får det bli mina barn eller barnbarn som får skåla om vi inte sätter fart allihop.

Tack 3

Idag är jag tacksam över möjligheten att gå in i en egen värld och lyssna på musik när dagen är lång och jobbet är svårt.

Tack 2

Denna otroligt varma dag är jag tacksam för vatten. Det är gott, svalkande och billigt. Känslan av att släcka törsten med vatten är obetalbar, speciellt när jag tänker på hur många år jag bara drack cola light och ändå inte blev riktigt otörstig. Nu längtar jag efter vatten och dricker flera liter om dagen när det är varmt. Det känns sundare på något sätt.

Tack 1

Jag har fått en idé om att emellanåt skriva om det jag är tacksam för just den dagen. Detta tillsammans med ett illustrativt foto. Ni får ursäkta bildkvalitén, bilden tas med mobilen.

Idag får ni en bild på min idrottsskada, ett litet skrapsår på knät, en ganska töntig idrottsskada, men ändå en skada som jag tillskansade mig i löparspåret. Jag är tacksam för att jag blivit en sån som ramlar och slår mig och ändå springer vidare.

Veckans 5

Jag ligger lågt med bloggandet just nu. Har inga ideér. Funderar inte så mycket på saker jag kan skriva om här. Det kommer att komma igen, det är ett som är säkert.

På facebook är det just nu populärt att skriva 3 bra saker om dagen i 5 dagar i rad. Jag har inte antagit utmaningen eftersom jag tenderar att glömma bort att skriva sånt. Principiellt tycker jag ändå att det är en trevlig utmaning. Jag tror att vi alla mår bra av att tänka på det som är bra i livet och jag tror att vi generellt är dåliga på att göra det.

Jag tänker därför försöka att ägna söndagarna här på bloggen åt att kora veckans fem bästa saker. Så lär ni känna mig lite bättre. Då kör vi. Håll i hatten!

1. Det allra bästa, inte bara denna vecka utan sedan ett par veckor, är att jag har någon att vara kär i! Det är fantastiskt att ha någon som jag blir glad av att bara se, någon som säger att jag är fin, någon att längta efter.
2. Jag och en vän har bokat en biljett till London, där vi startar sommaren äventyr, en tågluff genom Storbritannien. Från början skulle vi resa längre sträcka och längre tid, men det blev lite väl kostsamt. Jag tror nästan att det här alternativet blir väl så bra.
3. Jag har kommit en bra bit på väg i min renovering av lägenheten, just nu blir det bättre och bättre för varje sak jag gör i hallen. Det kommer att bli superfint när det väl är klart.
4. Jag har fina kollegor på mitt arbete, den här veckan tänker jag speciellt på hon som gav mig en present och godis och positiv feedback. Hon har fått mig att känna mig otroligt värdefull den här veckan.
5. Igår var jag på namngivningsfest till ett av mina VAB (Viktiga Andra Barn). Det var muchas trevligt.