Dagens sexistiska

De två senaste dagarna har jag tillbringat i ett litet rum tillsammans med 15 andra kvinnor. Vi har utbildats i MI - Motiverande Samtal. En utbildning som säkert kan ge verktyg till bättre samtal.

Känslan och intrycket som sitter kvar så här på kvällen när jag kommit hem är en allt mer växande irritation över hur vissa kvinnor bara sätter krokben för jämställdheten med sina inskränkta åsikter och förutfattade meningar. Kommentarer som verkar oskyldiga och kanske lite komiska, men som avslöjar en syn på kvinnor och män som befäster könsrollerna lika mycket som männens makt gör.

Några exempel:
- Vår kursledare beskriver en situation där hon sitter i bilen och säger till sin man: "titta där är det där fiket som vi var på en gång, visst var det trevligt?" och menar "Kan du stanna så att jag kan få en kopp kaffe". Detta var ett exempel som var ganska tydligt i sammanhanget. Men sen kom kommentaren från en av deltagarna: "Typiskt kvinnligt" och en annan sa "Med män måste man vara rak".

- Vår kursledare uppmanade oss att träna på tekniken genom att gå hem och träna på våra män eller barn.

- Dessutom utgick man från att vi valt att jobba med människor för att vi är snälla och omhändertagande.

Jag hatar det. Jag blir så ledsen och frustrerad. För det första måste vi sluta att tro att något överhuvudtaget är typiskt kvinnligt eller typiskt manligt. Det är inlärda beteenden som sannolikt snarare beror på att vi lärt oss att kvinnor och män talar olika och att vi faller in i en norm. En norm som förstärks varje gång vi sätter etiketter på det.
För det andra måste vi sluta ta för givet att alla i ett rum lever i en kärnfamilj. Alla kanske inte har en man och barn hemma. Jag har det inte. Jag har en man på andra sidan stan. Det finns kvinnor som inte har en man, utan en kvinna. Det finns kvinnor som lever ensamma. (Jag utgår från kvinnor här för att alla i rummet var det just den här gången).
Slutligen måste vi sluta ta för givet att alla kvinnor är goda, snälla, små omhändertagande gummor. Vi har väl lika många olika sätt att vara och lika många olika orsaker till vårt yrkesval som männen har. Jag har personligen inte valt mitt yrke för att jag främst tycker om att ta hand om andra och vill vara snäll, jag vill ha ett jobb som jag är bra på och jag är bra på lagar och regler, sen råkar jag också vara hyfsad i mötet med människor, men det är inte för att jag är kvinna, utan för att jag är människa.

Vi måste lära oss att vårt språk och våra vardagliga kommentarer är mer än bara oskyldiga ord. De är sanningar som manifesterar ett samhällsklimat som jag inte vill ha.

Förändring

Som jag skrev för ett tag sedan har jag försökt bli mer hälsosam, det går ärligt talat inte så bra. Jag har inte klarat av att ändra matvanorna på det sätt jag vill. Det är så himla svårt. Jag vet egentligen vad jag ska göra och hur, men jag saknar motivation till vissa delar. Jag tänker också att jag tror att jag är nyttigare än jag egentligen är. Det är lite som att uppgiften är övermäktig.

Jag går en utbildning i dag och i morgon som handlar om motivation, där har vi lärt oss att motivation handlar om viktighet och möjlighet att förändra. Hur viktigt tycker jag att förändringen är? I vilken omfattning tror jag att jag kan genomföra förändringen? Jag tänker att jag verkligen vill förändra detta. Jag har massor av bra argument för varför det skulle vara bra att leva mer hälsosamt och nästan inga bra argument för att inte förändra. Men jag har nog inte så stort förtroende för att jag kan klara det. Genom att inte tro på det på riktigt så kommer jag inte heller lyckas. Jag behöver alltså hitta sätt att komma runt tankarna om att jag inte kan.

Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men kanske är mental träning lika viktig som kroppslig. Det jag klarat av är att träna minst så mycket som jag lovade mig själv. För det trodde jag på. Det vet jag att jag kan, för det har jag gjort förr. Att stanna i goda matvanor har jag inga bevis för att jag kan. Att tänka att jag kan, att inte se misslyckande som ett alternativ, bara tänka att det är självklart att jag kommer att lyckas.

Och det kanske är så att jag inte behöver ta allt på en gång. Utan ändra en sak i taget, vilket gör det lättare att tro att jag klarar av förändringen.

Att tänka sig frisk

Jag skrev igår om det här med hälsa att träna sig frisk med mentala knep. Jag tror att vi kan träna på det på flera sätt.

Jag tänker att det är viktigt att våga tänka alla tankar som finns där, inte tränga bort de som är obehagliga. I stillsamma, tysta miljöer har jag förundrats över hur ofta jag kommer att tänka på saker som jag inte tänkt på på evigheter. Ibland obehagliga tankar som jag helst vill slå bort, men ibland också roliga saker som jag bara glömt bort. Men det är viktigt att hitta former för detta där det också är okej att känna de känslor som kommer upp, att få vara sorgsen eller arg eller glad.

Jag tänker också att det här med att hitta rätt ord på det vi känner är viktigt. För mig som varit deprimerad, blev alla känslor depression så småningom, jag var och är livrädd för att trilla dit igen och kopplar nästan alla svängningar i livet till att jag är deprimerad och använder även det ordet när jag beskriver hur jag mår. Det blir onyanserat och varje gång jag använder det ordet fel blir jag mer deprimerad. Egentligen är det bara en diagnos på en mängd symtom där en del av dem är kopplade till vad jag känner. När jag sovit dåligt och således är trött, säger jag inte att jag är trött, utan att idag är jag nere eftersom jag inte får rätt på sömnen. Eller när jag är hungrig (och blir sur) säger jag att jag har en dålig kväll och är deppig, fast jag egentligen är hungrig. Allt har reducerats till att bli depressionen så inget får vara bara det som det är. Jag måste därför återerövra mina känslor. De är normala variationer som beror på att jag är människa, inte på att jag är deprimerad.

Jag tror att det är viktigt för vår psykiska hälsa att inte agera och prata eller ens tänka på ett sätt som bekräftar det vi inte vill ha i våra liv. Det vi fokuserar på får vi mer av, alltså är det lika bra att fokusera på det som vi vill ha. Det är skitsvårt, det är lätt att tvivla och att inte orka hålla fokus på det vi vill uppnå. Men det är likväl viktigt, framförallt att försöka att inte fokusera på det som vi inte vill ha i våra liv. På samma sätt som vuxna försöker distrahera barn när de har ramlat så att de inte känner smärtan så kan det vara bra att försöka att distrahera sig så att man inte låter det som är dåligt ta allt för mycket plats. Vill jag vara glad är det väl bättre att agera som glada människor agerar än att vänta på att det ska komma glädje utifrån.

En fläta av osynliga trådar

Jag sitter här och funderar över hur mycket vi kan påverka vår hälsa genom tankar och känslor. Jag tänker att ord, tankar, känslor och handlingar hänger ihop i ett ofta trassligt nätverk av små genomskinliga trådar. De är liksom så tätt sammanlänkade att vi ofta inte vet vad som är vad och hur de påverkar varandra. Därför blir det knutar och trassel och massa jobb med att reda i röran.

Tankarna finns där hela tiden, vi tror att vi kan styra dem, och det kan vi ju i någon mån, men de lever också sitt eget liv och vandrar iväg till oväntade platser och tider. Tankarna framkallar känslor som vi inte alltid vet att vi känner. Tankarna föregår ibland det vi säger och gör, och ibland kommer de först efteråt.

Känslorna är svåra för jag tror att vi ibland saknar rätt ord för det vi känner, jag kallar nästan alla mina "negativa" känslor för att jag är deprimerad. Fast egentligen kanske jag bara är arg, ledsen, sorgsen, sur, förbannad, hungrig eller trött. Känslorna kan ofta kännas som om vi inte kan kontrollera dem, eftersom de ofta bubblar på ett eller annat sätt. Känslorna framkallar tankar, kommer ut som handlingar och syns i det vi säger.

Handlingarna syns utåt varje dag. Allt vi gör är kvitto på allt det som pågår på insidan på ett eller annat sätt. Jag tror att vi tänker att vi har kontroll över våra handlingar, för de är så synliga, men tänk på hur mycket som är rutiner och reflexer så kanske det inte är så mycket som är helt under kontroll ändå.

Orden och språket är egentligen kanske bara en variant av handlingar, språket är ett sätt som vi förmedlar våra känslor och tankar till varandra på.

Men dessa fyra är inte så lätta att separera från varandra, kanske till och med omöjliga. Men jag tror att i alla fall jag behöver bli bättre på att se sammanhangen och att reda ut härvan lite grann, så att det blir mindre trassel och mer fläta av det hela. En fläta där tankar, känslor, ord och handlingar hänger ihop utan att ställa till det. Det tror jag att jag skulle må bättre av. Att tänka, känna, prata och handla annorlunda måste få mig att må annorlunda.

Veckans 5

* Ett par timmar med guddottern idag gjorde gott för själen.

* En lång promenad med karlskrället och två barn, den ena som red på min rygg. Målet var stadsbiblioteket och mys med fika och teater.

* Vi hade jobbgympa i regnet. Snacka om befriande!

* Vi pratade miljö, energi och vatten i ungdomsgruppen i måndags. Mycket intressant.

* Jag har upptäckt att jag inte har så stora sömnproblem längre. Jag sover gott, nästan alla nätter. Sån stor skillnad!

Ja, jag vill ha barn och nej, han vill inte ha fler barn. Vi får väl se vem som vinner!

För mindre än 6 månader sedan blev jag tillsammans med en man som är pappa. Det är en underbar man som jag är upp över öronen förälskad i.

Men trots att vi varit tillsammans mindre än ett halvt år så får jag en typ av fråga flera gånger i månaden, nämligen. Vill han ha fler barn? Hur ska ni göra med barn? Men du vill väl ha barn?

Frågan kommer från alla möjliga håll. Nära vänner, kollegor, bekanta och även från för mig okända människor (alltså hans vänner och bekanta). Att mina nära vänner frågar känns inte som en big deal. De vet vad jag längtar efter och att jag är lite bekymrad för hur det ska gå med barnafödandet. Men helt ärligt vad har bekanta och främlingar med saken att göra? Det är en väldigt privat fråga och definitivt något som angår bara mig och mannen i fråga. Det är ingen allmän handling som alla människor fritt har att fördjupa sig i.

Generellt kan man väl säga att ifall någon är över 30 år och inte har barn, så är det på ett eller annat sätt ett ämne som berör. Det kan finnas tusen anledningar till att inte ha barn, är det ett val som man valt så finns tröttheten i att bli ifrågasatt, har man inte träffat rätt partner så kan det finnas en osäkerhet i om det är för sent, har man träffat rätt partner och inget händer så kanske man inte kan få barn. Hur som helst så kan man förutsätta att det är ett ämne som inte är så lätt, och att ta upp det med folk man inte känner kan bli väldigt fel.

Själv har jag valt att svara "Ja, jag vill ha barn och nej, han vill inte ha fler barn. Vi får väl se vem som vinner". Det är ett lite skämtsamt sätt att komma undan fler frågor i ämnet. Men varje gång ämnet kommer på tal är det som en kniv i hjärtat.

Dessutom skulle jag vilja få vara bara kär och glad och inte behöva tänka så mycket på framtiden just nu. Vi kan väl åtminstone få lära känna varandra innan vi fattar slutligt beslut i frågan, och när vi gjort det kommer vi att berätta hur det blir.

Veckans 5

* Jag har tränat cirkelträning och det var så himla jobbigt, att jag hade träningsvärk i tre dagar och knappt kunde vrida på ratten när jag körde bil. Men attans vad levande man känner sig när man tränat hårt.

* Vi hade after work tillsammans med kollegorna i fredags, det var mysigt och en himla trevlig bar.

* Igår hade min pojkvän och jag gäster hemma hos honom, maten blev supergod, sällskapet var trevligt och vi lärde oss spela mahjong.

* I tisdags hade mitt team teamdag, och åt lunch tillsammans för att sedan gå hem till en kollega och prata om hur vi vill samarbeta i teamet. Det var en trevlig eftermiddag.

* I torsdags höll jag i gympan på jobbet. Det gick bättre än väntat.

Veckans 5

* Jag har äntligen gjort mig av med massa kläder som bara legat och tagit energi. Skulle sälja dem på loppis, men det gick dåligt så de gick till klädinsamlingen i stället.

* Det har blivit tre träningstillfällen i veckan! Jag är igång igen!

* Igår var det kalas hos min bästa vän, min guddotter charmade alla och jag bara njöt av att ha alla jag älskar runt mig. Det blev inte sämre av att vi tillverkade sushi och åt upp den.

* Det är stressigt på jobbet just nu, men ännu en gång är jag välsignad med underbara kollegor och jag har i alla fall kul mitt i allt det stressiga.

* Det glädjer mig nog mest av allt att min relation med pojkvännen bara blir bättre för varje dag. Han är så himla fin.