Hat och likgiltighet

Vad är motsatsen till kärlek?

Det första jag tänker är hat. Men hat bygger ju också ofta på en stark känsla. Det krävs ett engagemang för att hata någon eller något. Kan man hata något som man inte alls bryr sig om? Det tror inte jag. Men kanske krävs det starka känslor för att prata om motsatsen till kärlek. Jag har alltid fascinerats av hur människor som en gång älskat varandra kan vända fullkomligt och sedan hata varandra. Gör de det? Ja, det kan ju inte jag bedöma, men jag misstänker att det vi ibland pratar om som hat snarare är en blandning av besvikelse, övergivenhet, ilska och andra känslor. Men hat? Hat vill jag beskriva snarare som något som bara förblindar, som gör oss trångsynta och vi får tunnelseende och svårt att ta in vettiga argument, det är ointressant eftersom vi går på känsla (vilket kan jämföras med känslorna när vi är förälskade, då inte heller vettiga argument hjälper och tunnelseendet är närvarande).

Eller är motsatsen likgiltighet. Att inte bry sig alls. Personen i fråga är fullkomligt ointressant och ger inga känslor alls. Det är också en slags brist på kärlek. Kanske har kärleken två motsatser? Men likgiltighet kan ju också ses som motsatsen till hat, inte sant? Om hat kräver känslor och likgiltigheten är frånvaron av dessa så är ju likgiltigheten alla känslors motsats. Att inte bry sig alls kan också göra större skada än hat. Att en persons hat blir bekräftat av andra människors likgiltighet (däremot tycks inte kärlek bekräftas av andras likgiltighet i samma utsträckning). Det finns människor som blivit misshandlade och som vittnar om att det fanns människor som såg men inte ingrep och att den likgiltigheten tog hårdare än själva slagen.

Så motsatserna till kärlek kan tänkas vara hat och likgiltighet. Finns det fler?