Just nu funderar jag på vad som är värt att sträva efter i livet. Under många år har jag jagat efter lycka och försökt hitta sätt att bli lycklig. Men det har visat sig vara en tämligen fruktlös jakt. Anledningen till det misstänker jag är att lyckan är ett odefinierbart tillstånd som kan variera från dag till dag. Jag har läst massor av böcker om lycka där man menar att man kan ha en grundkänsla av lycka även när man känner sig arg eller ledsen. Det kan säkert stämma, det stämmer ju uppenbarligen för dem som upplever livet så. Personligen upplever jag att det inte fungerar på det sättet för mig.
Jag har mer och mer insett att det är mindre saker som är viktiga att jaga. Lycka är ett så stort begrepp att det snarare blir en börda än ett rimligt mål. Det går ju att misslyckas varje dag, speciellt om man lider av depressioner, som jag gör. Så vad ska man då sträva efter? Vad är viktigt i livet?
Så klart är det högst individuellt, men jag tror att jag hittat några saker som betyder mer för mig och gör att jag känner att det är värt att gå upp på morgonen och som jag anser är värt att lägga ner tid på att jaga.
Kärlek - Ingen överraskning kanske. Men när min psykolog frågade mig vad jag önskar mest och jag på ungefär 0,1 sekund svarade "En egen familj", då insåg jag hur viktigt det är. Kärlek är värt att jaga. Sen är det en annan fråga om man kan jaga kärlek eller om det bara händer. En fråga som kanske kommer att filosoferas över vid senare tillfälle.
Hälsa - Efter över ett år med psykisk ohälsa, som så klart också sätter sig i kroppen så känns det som att hälsa är viktigt att jobba med. Då pratar jag inte bara fysiskt, utan även psykiskt. Att hitta balans mellan kropp och själ.
En god värld - Att sträva efter att världen ska bli bättre i det stora eller lilla. Att engagera mig i viktiga frågor som hjälper andra att få ett drägligare liv. Men också att ta hand om miljön. Att ibland lägga fokus utanför mig själv. Jag är ju en liten, men viktig del av vår värld.
Det är ju fina mål, som säkert många kan skriva under på. Problemet är att det är så lätt att i stället sträva efter andra saker än de som är viktigast för oss. Jag har till exempel en tendens att göra upp noggranna planer för hur jag ska städa hemma. Det kan man inte påstå att det är ett stort mål. Det är inte oviktigt att det ser okej ut hemma, men när jag lägger ner mer tid på att planera och utföra städning än att sträva efter de tre ovanstående då kanske jag ändå inte är riktigt på rätt spår...
Jag tror inte riktigt på lycka, i alla fall inte som något bestående. Jag tror att lycka bara finns i ögonblick. Och att mycket av att uppleva lycka handlar om att vara närvarande i nuet.
SvaraRaderaDäremot tror jag på förnöjsamhet, ett fantastiskt gammaldags ord. Att vara i grunden nöjd med hur livet ser ut. Att vara lycklig ibland, ha skitdagar ibland, men i grunden ha en nöjdhet. Att vara nöjd med sitt hem, sitt jobb, sitt sociala liv, sig själv. Och med nöjd menar jag inte att man inte kan önska sig förbättringar, men att de förbättringar mest innebär en finputsning. Kanske är det ett rimligare mål än att jaga lycka?
Och att istället hitta lyckan i småsakerna - att kasta en blick på den där kaffekannan som är så himla fin och vara glad att man köpt den, att katten kommer och lägger sig i knät när man småfryser i soffan, en vacker solnedgång, en stjärnklar natt, ett foto som blev bättre än man förväntat sig...
Lasse skriver klokt:
"...som om lyckan var en fjäril
Vi skaffar håv att fånga i
men den trivs bäst när den är fri,
finns ingen bur som den trivs bra i"
Jag tänker att det är det jag vill uppnå. Jag kan inte säga att jag idag är nöjd med alla områden som jag önskar. Bristen på en egen familj är alldeles för påtaglig. Men jag tror och hoppas att jag kommer att bli mer nöjd när jag hittat kärlek och hälsa och engagemang för en bättre värld.
SvaraRaderaMen att jag inte är nöjd innebär inte att jag inte kan njuta av ett gott skratt med vänner,av att titta på vackra scrappade skapelser,eller hemlagad dajm. Men när den njutningen blir målet, när jag jagar de upplevelserna då tror jag att jag missar poängen. För det spelar ingen roll om dajmen blir ännu godare nästa gång. Det är ändå "bara" njutning.
Nöjdheten är något annat, den kan ibland innebära njutning, men ibland inte. Jag är sjukt nöjd med vad jag uppnått i mitt yrkesliv, men det är ändå inte alltid njutningsfullt att jobba. Det innebär glädje, skratt och trevligheter, men också tråkiga rutiner och utskällningar och frustration. Nöjd är jag ändå, men inte alltid lycklig.
Så sammanfattningsvis ville jag bara säga att du som vanligt är klok som en bok! Vi kanske skulle ses och filosofera tillsammans irl!
Det är precis så jag menar!
SvaraRaderaOch jag hoppas och ber att du ska hitta bitarna som fattas för att nöjdheten ska finnas som en trygg grund i hela din tillvaro. Jag filosoferar gärna med dig, även om jag gör det bättre i text än i tal, för i text kan man tänka efter och formulera om sig när det blir otydligt. :)