Som en följd av förra inlägget behöver jag erkänna en sak. Jag vill inte vara snäll främst för att jag är en god människa som vill andra väl. Jag vill vara snäll för att jag tror att det är en genväg till att bli omtyckt och för att jag själv mår bra av det. Så det är onekligen så att jag vill vara snäll av egoistiska skäl.
Men även det här med att vara omtyckt tycks ibland vara lite dåligt ansett. Att sträva efter framgång sätts ibland i motsats till att sträva efter att vara omtyckt. Man kan inte vara älskad av alla hör vi gång på gång och det kanske är sant, men behöver verkligen leva efter det påståendet. Jag vill hellre leva efter devisen att bli omtyckt av så många som möjligt. Det är väl mycket trevligare än att inte vara det. Visst finns det alltid relationer som inte blir bra hur mycket man än försöker och det finns säkert människor som stör sig järnet även på mig, men om jag ändå strävar efter att vara snäll så kanske det ändå gör en positiv skillnad.
Det betyder inte att jag aktivt vill eller behöver umgås och vara vän med alla människor jag möter. Det är orimligt eftersom jag inte hinner det och inte heller tycker att det är kul. Men jag kan ändå tycka om dem. Jag har mött många människor i min vardag som jag behöver spendera tid med, kollegor, vänners vänner, vänners respektive, släktingar och många fler. Människor som jag inte valt att spendera tid med, men det blir mycket lättare om vi försöker tycka om varandra åtminstone lite. Och vem vet när man lär känna dem bättre kanske man finner en vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar