Häromdagen pratade jag med en god vän om det här med att vi blir utsatta att köpa TV-abonnemang eller bredbandshastigheter som vi egentligen inte vill och så använde jag mitt lysande exempel om mjölken. Då påpekar karlskrället att samma sak sker ju i mataffären, fast mycket mer subtilt genom att exempelvis mjölken alltid är längst in i affären och vi därför behöver passera massa saker vi egentligen inte behöver eller vill ha, men som ändå åker ner i mångas vagnar eller korgar på vägen till och från mjölken. Jag visste ju att det är så. Att det är en massa psykologi bakom hur butikerna är uppbyggda, men inte förrän jämförelsen med de mer verbala säljarna korsade min väg insåg jag att det är två sidor av samma mynt.
Frågan är vad som är mest irriterande. Vi båda vara överens om att vi föredrar mataffärernas mer subtila påverkan, men det beror nog på att vi båda har personligheter som innebär att vi inte gärna interagerar med människor som vi inte valt själv. Men det finns säkert människor som hellre slänger käft med en aktiv säljare ett tag och sedan går därifrån och är nöjd med att ha fått samtala med någon. Men det är ändå tänkvärt att fundera över om vi vill ha en värld där andra ständigt påverkar våra beslut. Jag kan personligen ibland känna mig lite dumförklarad. Som om inte jag själv kan bestämma över vad som är bäst för mig. Å andra sidan finns det tillfällen när det faktiskt är riktigt bekvämt att en säljare säger till mig att den där hårfönen faktiskt är den bästa att köpa, så slipper jag grunna på det.
Vi är ständigt utsatta för andras vilja att få oss att konsumera och jag måste faktiskt erkänna att jag är enormt trött på att lägga ner så mycket energi på att undanmanövrera denna yttre påverkan. Jag önskar att jag bara en vecka kunde få slippa vara på min vakt och bara kunna få känna hur det känns att helt på egen hand fatta beslut om vad jag vill konsumera och inte konsumera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar