Skitsnack

Varför har vi människor så stort behov av att prata om varandra? Helst i den omtalades frånvaro.

"Vad tycker du om henne?"
"Vem av dina kollegor är snyggast?"
"Vem på skolan vill du helst ge en snyting?"
"Vad tänkte du egentligen om föreläsaren?"

Frågorna är oändliga, oftast med en underton av antingen sexuell spänning eller negativitet. Sällan frågas det "Vem tycker du är snällast på jobbet?". Det är någon slags spänning i det här, men framförallt skapar det gemenskap, om jag och du har en hemlighet tillsammans som handlar om tredje person så har vi skapat en relation. Då kommer vi närmare varandra. Om jag berättar för dig att jag tycker att chefen är urläcker så har du kommit lite mer innanför mitt skal. Det är kanske helt naturligt. Det torde också vara därför samtalsämnena behöver vara lite "farliga" eller hemlighetsfulla. För om jag berättar för dig att min bästa kompis är snäll, så har du inte kommit mer innanför mitt skal än tidigare. Det är ju redan allmänt känt eller i varje fall ett rimligt antagande från gemene man att jag tycker det.

Mitt bekymmer är att det alldeles för lätt spinner iväg och blir ohanterbart. Det blir som en spiral där vi behöver säga inte bara A och B utan även C och D. När det handlar om de mer positiva sakerna som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att säga till tredje person om jag bara vågade så kanske det inte är någon större skada skedd. Men när det gäller det som ofta går under benämningen skitsnack och som jag upplever tajtar ihop människor nästan mer än något annat så är jag mer skeptisk. Jag tycker inte om att höra det, och jag tycker inte om att säga det heller. Men jag erkänner att det händer ändå, ganska ofta till och med att jag inte kan hålla mig. Att jag har ett behov av att faktiskt säga till någon att jag stör mig oändligt mycket på när tredje person alltid ska äta mackan med smörsidan neråt. Det är ett mänskligt drag och jag tror inte att vi kan komma ifrån det helt och hållet. Men jag tror att om vi analyserar det närmare och inser att det i stort sett handlar om att vi just i det tillfället håller på att skapa relation till dem omkring oss kanske vi å ena sidan kan försöka hitta andra vägar att skapa relation och å andra sidan vara lite mer förlåtande mot oss själva och inse att vi är människor i behov av att vara omtyckta av andra människor.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta filosoferande ikväll, kanske bara att skitsnack är tråkigt men att det är nyttigt att reflektera över varför vi gör det.