Förr och nu

Min farmor tillhör generationen som sparar, som lagar och fixar. Hon är pensionär och har inte särdeles fet pension, ändå verkar hon aldrig ha några större problem att få pengarna att räcka till. Jag tror att det beror på att hon känner helt andra behov. Hon köper inte ny TV förrän den gamla slutat fungera, hon har haft samma möbler hela mitt liv. Jag tror inte att hon har samma behov som jag att köpa nytt, bara för att hon är trött på det hon har. Hon har stenkoll på hur mycket mjölk och potatis kostar i butikerna i byn och är otroligt prismedveten.

Farmors hembakta drömmar

Jag beundrar hennes sätt att leva i mångt och mycket, inte bara för att hon är den bästa farmorn i världen och bakar bästa drömmarna i mannaminne, utan för att hon inte tycks vara offer för konsumtionshetsen på samma sätt som vi är. Hon är ett barn av sin tid och jag ett barn av min tid, jag kanske har större medvetenhet om miljö och tillsatser, å andra sidan lagar hon den mesta mat från grunden och smakar skillnad på om julskinkan är fylld med vatten eller inte. Jag tänker att jag har väldigt mycket att lära mig av henne och att jag skulle behöva passa på innan det är för sent (och eftersom jag planerar att hon ska leva tills hon är 105 år så har jag ändå 22 år på mig).