När jag ändå grunnar på det här med drömmar minns jag att jag som barn ville bli förnäm dam (eller bekväm dam, som jag kallade det eftersom jag inte visste vad förnäm betydde). Jag tyckte att de förnäma damer som fanns i sagorna var vackra och glamorösa. De hade lyxiga kläder och fick hjälp med vardagsbestyren av någon form av hemhjälp. Mer visste jag inte, men det var en dröm jag hade.
Jag tycker fortfarande om lyxiga kläder, långklänningar, galadräkter, tänk nobel snarare än melodifestivalen. Jag äger tre balklänningar, men går aldrig på bal. Men det är inte viktigt det är det vackra i själva plagget som jag gillar. Jag dras till serier som Downton abbey och Herrskap och tjänstefolk. Kostymdramer som avbildar en svunnen tid. En tid som jag egentligen inte skulle vilja uppleva eftersom kvinnor inte hade sin frihet, eftersom de inte blev lyssnade på, eftersom det inte fanns så mycket bekvämligheter som idag. Men ändå en tid som jag älskar att titta på för de har så vackra klänningar.
Det bor kanske en hemlig liten romantiker någonstans långt inne i fröken Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar