"Jag äter inget som har en mamma och en pappa", sades på radion i förra veckan. Jag reagerade på detta mer än vad jag förväntat mig. Jag reagerade inte alls på de två andra som i samma inslag sa att de äter vegetariskt. Då inser jag också att jag håller med om budskapet om att välja bort kött är bra, det är bra för miljön och enligt en idag publicerad artikel även för hälsan.
Det jag tror att jag reagerar på är när man mänsklifierar djuren och gör det till en elakhet att äta djur. Jag har respekt för dem som väljer att inte äta kött för att det är synd om djuren. Själv är en av anledningarna till att jag väljer bort kött, som inte är ekologiskt, att det är synd om djuren, men inte för att de dödas och blir uppätna. Det tycker jag är ganska naturligt, det gör andra djur och det har människor gjort i många år nu. Däremot är det förkastligt hur vi gjort en industri av djurhållningen och inte ser djuren som levande varelser så länge de lever. Det är viktigt för mig.
När någon då säger att de inte äter något som haft en mamma eller pappa, känner jag mig elak som gör det. Jag känner mig dömd för att jag gjort ett så vårdslöst val. När någon däremot säger att de inte äter kött bara, utan att lägga värdering i det då reagerar jag inte alls. Det snarare hyllar jag. Detta visar för mig hur viktigt det är att vi formulerar oss på det sätt vi menar. Kanske ville personen ifråga att lyssnarna skulle få lite dåligt samvete, kanske inte, det vet inte jag och det är inte min poäng. Utan min poäng är att jag har blivit påmind om att ord är mäktiga och kan få oss att känna och tänka på olika sätt beroende hur de används.
Jag försöker äta mycket vegetariskt av flera skäl. Jag berättar gärna om det och om andra kan inspireras av min livsstil så är det bra, men jag vill helst undvika att någon ska känna att jag dömer dem om de väljer annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar