tisdag 8 april 2014

Var tog hövligheten vägen?

Jag blir så trött på att människor inte är hövliga mot mig i mitt arbete. Jag har ett arbete som innebär att människor ibland blir besvikna och upprörda och det har man rätt att bli. Men det finns olika sätt att bete sig när man är arg och besviken. De allra flesta frågar vad beslutet beror på, försöker förstå, berättar ibland att de inte håller med och använder sedan det som står till buds, att överklaga.

Men så har vi den lilla klicken som blir otrevliga, och då menar jag riktigt otrevliga, som framför hot, som misstolkar allt man säger, som dumförklarar en, som är allmän ohövliga. Dessa tar så mycket tid och energi från en att man nästan vill ge upp och jobba på ett laboratorium med bakterier som enda sällskap. De ringer ofta och tar fysiskt massa tid, men också all tid som man grubblar på dem och hur man ska bemöta dem och vad som ska hända i nästa samtal och vad man egentligen sagt och vad man ska säga nästa gång. Det är hemskt krävande och tar nästan all kraft och energi under de perioderna man har med dem att göra.

Därför vill jag bara uppmana alla som är i kontakt med myndigheter att säga vad ni tycker, att be om förklaringar men att alltid, alltid vara hövliga och trevliga i samtalen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar