Oviktig vikt

Det stör mig ordentligt att jag inte kan låta bli att fokusera på min vikt. Jag är inte vansinnigt stor, men väger 5-8 kg mer än jag skulle önska. Egentligen skulle jag kunna vara nöjd. Men ändå ligger tanken på vikten som en ständig skugga över min existens. Jag försöker hela tiden bli sundare och sundare. Ibland argumenterar jag för att jag vill leva hälsosamt för att bli starkare, piggare och leva längre. Men det är inte helt sant. Det främsta argumentet är att jag vill bli smalare och snyggare.

Varför kan jag inte bara vara nöjd? Varför ser jag hullet och mjukheten mer än jag ser min fantastiska personlighet? Hur kan det komma sig att jag inte kan släppa tanken på min vikt trots upprepade försök?

Till och med när jag fick veta om min hypothyreos blev en liten del av mig glad, för om jag får medicin som hjälper upp ämnesomsättningen lite kanske jag blir smal. Det är inget friskt tänkande, men säkert inte heller ovanligt.

Jag vet precis när jag började tänka på min vikt. Det var i omklädningsrummet efter gympan i mellanstadiet och en annan tjej tog sig i skinnet och klämde till och sa att hon började bli tjock. De andra tjejerna uttryckte också oro för sina kroppars utseende. Den dagen var första gången jag förstod att kroppen var ett objekt för kritik. Att man kunde ägna den mer tanke än att den är en naturlig del av mig. Det är alltså 20 år sedan och jag har präglats av det tänket sedan dess.

Orsaken kan alltså klarläggas, men att det upprätthålls beror inte på vad några förpubertala tjejer sa i ett omklädningsrum i början av 90-talet, det beror snarare på att vi hela tiden matas med bilder på och budskap om ett smalt ideal. Jag hatar det, jag hatar det för att det påverkar mig mer än jag vill. För att jag inte kan styra över mitt eget förhållningssätt till min kropp. Jag hatar det för att min kropp inte bara får vara ett redskap för min själ och person att ta sig runt i världen och uppleva saker, utan att den hela tiden måste värderas för sitt utseende. Jag hatar att jag är en av dem som dömer min kropp allra hårdast. Att jag inte kan låta bli att titta mig i spegeln och granska det jag ser.

Jag vill inte vara en sån som jojobantar hela livet. Jag vill inte ständigt tänka på om jag väger några kilo mer än jag "borde". Jag vill vara nöjd med mig själv på alla plan. Jag vill sluta tänka på mitt utseende som något som aldrig är bra nog.