Ofta när det pratas om rasism hör man uttalandet att man inte ska dela in folk i grupper. Jag vänder mig starkt emot detta. Så klart man ska, hur ska man annars kunna få någon som helst ordning och reda på sin omgivning. Vi behöver dela in varandra i olika grupper för att kunna få struktur. När jag började mitt nya jobb fick jag veta att vi arbetade i team, det var en oerhörd hjälp för mig, eftersom det innebar att jag lättare kunde bestämma mig för vilka jag i första hand skulle lägga krut på att lära känna lite. Jag visste snabbt att dessa 9 personer är i mitt team, övriga 150 är det inte. Sen kunde jag efterhand lära mig att de där är nog i team 1 och de där är nog i team 3 eller 4. Så småningom hade jag fått så mycket reda i mitt nya sammanhang att jag faktiskt kunde lära känna personerna lite mer och hitta olika relationer på jobbet.
Men.. säger ni, det är ju visst okej att dela in folk i grupper, men inte utifrån kön, sexualitet, ålder, religion, etnicitet eller funktionshinder. Nu kanske jag är kontroversiell, men jag tycker även att det är helt okej att dela in människor i grupper utifrån detta, jag gör det hela tiden. Jag går in i ett rum och dras automatiskt till dem som är jämnåriga och gärna kvinnor. Jag tycker det är okej att vi grupperar människor i våra tankar utifrån vilka kriterier som helst.
Det som däremot inte är okej är att sätta ovidkommande stämplar på grupperna. Om jag grupperar alla som är 54 år i en grupp så är jag ute på väldigt tunn is om jag också bestämmer att bara för att de är 54 år är de också korkade. Det är inte sannolikt att det är så, någon är det säkert, men de flesta är förmodligen normalbegåvade och en del till och med ganska smarta.
Lika illa är det att säga att alla muslimer är terrorister, eller att alla flickor är svaga, eller att alla invandrare är kriminella. Det är inte en slutsats vi kan dra, för det vet vi inget om. Det är när vi sätter etiketter som vi är ute och cyklar. Det är inte när vi grupperar. Vi måste lära oss att de grupper som finns ofta har en gemensam nämnare, men att det också är stor sannolikhet att det är den absolut enda sak man kan generalisera, i övrigt är personerna i en grupp lika olika som de som inte kan räknas in i gruppen.
Vi återgår till mitt jobb. Vi som jobbar på våning fyra i vårt hus har bara det gemensamt, att vi jobbar på våning fyra. Inte ens att vi har samma arbetsgivare kan vi fastslå eftersom städpersonalen är anställd av ett annat företag. Vi har inget annat gemensamt som grupp, men vi jobbar alla på våning 4 och det kan vara tillräckligt för att se det som en grupp. Det var viktigt för mig i början för det hjälpte mig att orientera mig när jag kände igen de som satt på samma våning.
Jag anser alltså att det finns en poäng med att dela in folk i grupper. Men jag tror att världen hade varit lite bättre om vi lät bli att sätta ovidkommande etiketter på grupperna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar