En god filosof måste ta sig an frågan om meningen med livet. Så jag som anser mig vara både god och filosof tar mig nu an denna fråga.
Kort kan man säga att meningen med alla varelsers liv är att fortplanta sig. Det är biologins grundpelare. Men människolivet innehåller trots allt lite mer än så. Speciellt för oss som inte har det så väl förspänt att vi är en del av familjenormen. Vi som får nöja oss med att längta.
Så när vi inte får eller kan fortplanta oss vad är meningen då? Jag vet faktiskt inte. Ibland försöker jag intala mig själv att det är att leva så mycket som möjligt, att vara i världen, att se, höra, smaka, känna, tänka, lukta och göra. För att använda ett något slitet uttryck, att fånga dagen. Det är vansinnigt lätt att säga och tänka. Men det är inte så lätt, det handlar nämligen inte om vardagen, den finns där ändå. Det handlar inte om att göra småsaker för att förändra livet, att leka mer att hoppa i vattenpölar, att springa ikapp med hunden, att krama gudbarnet. De sakerna är viktiga och fantastiska och underbara. Men det är snarare kickar än att fånga dagen.
Jag tänker mig att fånga dagen handlar om att följa hjärtat, att våga ta steget även när det verkar leda till en märklig väg. Att gå genom den trånga porten, som Jesus skulle sagt. Att våga lita på att livet kommer att leda oss till något gott. Att våga gå mot strömmen. Det tror jag är meningen med livet, efter det där med fortplantning. Att vara en i världen som lever, som smittar andra med liv och som gör sitt bästa för att gå den väg som är lite kurvig och smal i stället för att följa motorvägen.
Jag kommer säkert att återkomma till meningen med livet, det är liksom en fråga som man inte bloggar klart om sådär på ett litet inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar