Det är inte samma sak

Så har det hänt igen. De sitter runt omkring och tittar på oss med medlidande i blicken och berättar att det var likadant för dem, att de inte heller trodde på kärleken innan de träffade den rätte och fick massor av ohängda ungar (fast de brukar sällan referera till dem som ohängda). Den här gången var vi i alla fall två singlar i trettioårsåldern som samtidigt fick höra detta.

Jag hatar det verkligen. Det är som om bekymret med att hitta någon inte gills för att alla ni som har hittat någon hade den stora turen att inte vara relationsrädda, inbundna ensamvargar. Vi andra som är ensamma sitter här och undrar vad som är fel med oss. Inte nog med att ingen vill leva med oss, dessutom får det inte vara ett problem, för det är ju bara att vänta och hålla ut så kommer den rätte förr eller senare ska du se. Det är faktiskt inte alls säkert.

Många av oss är vackra och intelligenta, en hel del är riktigt roliga också. Det är inte det som är bekymret. Vi har något gemensamt, en bok jag läste antydde att det beror på om man har en trygg eller otrygg anknytning, att det sätt som man lärt sig att relatera till andra människor så klart hänger kvar när man ska komma nära en annan människa. Det är logiskt och jag tror att det kan ligga mycket i det. Det är alltså inte samma sak när vi inte hittar någon, som det var för er som har hittat någon, ni kanske också fick leta ett tag, men min erfarenhet är att de som har hittat den rätte också innan den rätte kom in i livet antingen inte brydde er så mycket, eller så hittade ni flera halvrätta att roa er med under tiden. Många av oss andra har inte det. Vi har ibland haft någon längre relation, men alltid har det varit svårt. Det har varit svårt att närma sig någon som är intressant. Det har varit ännu svårare att våga tro på dem som faktiskt varit intresserade.

Det är inte så att jag vill ha medlidande, jag vill bara att ni slutar förminska oss ofrivilliga singlar genom att säga att det var samma sak för er. Uppenbarligen var det inte det eftersom ni hittade någon. Jag önskar bara att vi som lever ensamma får lov att tycka att det är skit utan att ni andra ska komma och påstå att vi inte får känna så för det kommer att lösa sig. Det är som att säga till en person som har brutit benet att det inte är lönt att ha ont för det kommer ändå att läka.