Förnuft och känsla

Vissa dagar är det som att somliga begrepp eller ord bara fångar en och återkommer gång på gång. Idag var det begreppet "magkänsla". Det har pratats om det i många sammanhang idag, inte minst på jobbet.

Jag måste sätta ner foten gällande detta. Jag tror inte på magkänslan. Den finns helt enkelt inte. Det finns massa andra känslor som vi kan drabbas av; glädje, kärlek, ilska och så vidare. Men magkänslan finns inte. Hur tänker jag då? Vi har ju alla känt av den, att intuitivt veta vad som är rätt och fel. Jag har några resonemang kring detta.

Det första handlar om att jag är övertygad om att intuitionen egentligen handlar om kunskaper som vi inte vet att vi har. Blixtsnabba beslut som vi inte ens inser att vi fattar och har svårt att argumentera för. Jag tänker mig att vi snarare faktiskt kopplar ihop tidigare intryck, upplevelser och kunskaper till ett beslut som mestadels är baserat på logik. Och med logik menar jag den subjektiva logiken för vad som är logiskt om man är just den man är. Därför tror jag att vi ofta, men inte alltid, kan lita på vår magkänsla. Jag kunde det i stor utsträckning i mitt gamla jobb, för jag hade massa kunskaper och erfarenheter och magkänslan var egentligen bara väldigt snabba beslut. Men i mitt nya jobb kan jag inte det ännu eftersom min magkänsla i någon mån jobbar kvar på gamla jobbet.

Jag tänket också att vi ibland kanske skyller på magkänslan när vi egentligen fattar för oss själva rationella beslut, men som i någon mån går mot normen eller riskerar att såra någon annan. Jag kan själv skylla på magkänslan när jag internetdejtar och inte vill träffa någon som jag varit i kontakt med, men jag tror att även här handlar det om signaler och intryck som jag fattar beslut utifrån och det är ibland svårt att ta på varför man inte vill.

Det är också viktigt att tänka på att även om det är logiska och rationella beslut så kan de vara fel, för eftersom det är ytterst diffust vad vi baserar besluten på kan det ju vara erfarenheter som är fullkomligt irrelevanta för sammanhanget. Det är också sannolikt att besluten då bygger på fördomar eller liknande. Därför tänker jag att det kanske är bra om vi kan rannsaka oss själva när vi går på magkänsla. Varför tycker jag som jag gör? Varför känns a rätt och b fel? Då kanske vi upptäcker något nytt om oss själva.

Slutligen tror jag att vi blir så betagna av magkänslan eftersom vi i efterhand konstruerar den. Vi fattar ett beslut baserat på någon halvt oklar variabel och när det visar sig att beslutet var rätt så hänvisar vi till magkänslan. För det är intressant att magkänslan alltid har rätt...i efterhand.