Dagen innan lön

Hur kan det vara ett problem för vanliga människor att få lönen att räcka en hel månad?

De flesta i den vuxna befolkningen har arbete och lön. Många har dessutom en helt okej lön. En lön som lätt täcker behovet av mat, kläder, boende, kommunikation och nöjen. Ändå verkar många ha problem med att få maten att räcka hela månaden. På radion i morse gjorde de ett stort nummer av att det är dagen innan lön och de ställde frågan hur man klarar sista dagen innan lön. Jag hörde inte alla tips de fick in, men jag förundrades enormt över att det är ett problem. Så stort att väldigt många tycks känna igen sig. Jag förstår faktiskt inte alls detta. Det är väl bara att jämna ut utgifterna över månaden. Att aldrig handla för pengar man inte har och att prioritera det som är viktigast för en. Det finns massor av tips på hur man sparar pengar, men de kan alla sammanfattas i en: Se till att minska utgifterna.

Men det verkar alltså vara så att folk i allmänhet har så dålig koll på sin ekonomi att de varje månad behöver leva snålt mot slutet. Jag pratar då inte om studenter som lever på studiemedel, eller ensamstående med barn och dåligt betalda jobb. Jag pratar inte heller om de månader när spisen exploderar, eller det blir en vattenläcka i källaren. Utan jag pratar om det som är vanligast. Normalinkomsttagare och normalmånader. Jag brukar sitta här och kasta sten i glashus eftersom jag ofta själv är en av dem jag kritiserar, men den här gången kan jag lätt säga att jag inte är en av dem. Jag tjänar ganska normalt, inte mycket, inte lite utan lagom (en annan historia är att jag tycker att jag har för mycket kompetens i förhållande till min lön, men det är ett annat inlägg). Jag sparar varje månad 15 % av min lön, jag betalar alla mina räkningar i tid, lägger undan matpengar och "lever" på det som är kvar på kontot därefter. I slutet av varje månad är det nästan alltid lite pengar kvar på kontot. 

Och vet ni vad? Det är inte så svårt. Det är bara att inte gå ut och spendera alla pengarna dagen efter lön. Det hjälper också att tänka till kring vad man vill köpa, om det är något som är urakut (vilket nästan inget är), eller om det är något som kan vänta.

Det är banne mig märkligt att vuxna människor inte tar mer ansvar för sina egna liv.