Mitt köpstopp innebär att jag till och med juni månad ska låta bli att köpa "onödiga" saker. Mat är naturligtvis nödvändigt, men inte godis och snacks till exempel. Inte heller tidningar eller filmer som man kan köpa i mataffären, men som faktiskt är mer åt prylhållet.
Detta har fått som konsekvens att jag inte köper cola längre. Jag har inget förbud att dricka det, för min nya mindfulla livsstil innebär inte förbud, utan val. Men genom att jag väljer att inte köpa läsk så dricker jag betydligt mindre av den varan.
Det är inte lätt, men det går. Jag misstänker att det jag känner är en lättare form av ett beroendetillstånd, inte fysiskt beroende, med fysisk abstinens, men väl ett psykiskt beroende. Ett tillstånd som innebär att drycken upptar mina tankar en stor del av tiden, att jag kan känna att det saknas något när jag ser på film, eller när jag jobbar. Vanans makt är stor, jag har så många tillfällen när läsken funnits vid min sida, lunchpromenaden på jobbet, som ofta bar till affären för inköp av densamma. Väntan på tåget efter möten på annan ort. Tillsammans med en film, med mat, med godis. Vid bilkörning. Inte alltid, men ofta. Nu måste jag fylla den tiden och de vanorna med något annat.
Det är så med alla typer av beroenden att det svåraste är att bryta med vanan, att inte sakna det bra man hade. Att se att dessa tillfällen kan vara värdefulla ändå. En film är trevlig även utan läsk, till och med trevligare för behovet av toabesök mitt i minskar drastiskt utan denna dryck. Promenaden på lunchen kan läggas till andra rundor, och kanske får jag se andra saker än vägen till affären.
Jag hoppas att alla vi som försöker bryta med en vana som varit för omfattande kan lära oss att hålla ut och att hitta sätt att medvetet välja annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar