Idag har jag varit hos doktorn igen. En ny doktor, den tredje sedan jag bytte vårdcentral, återigen en kompetent och trevlig, lyssnande och förstående läkare.
Jag kom dit och berättade om mina besvär för 258:e gången, att jag behövde mer Levaxin och att jag misstänkte att jag kanske behövde ta nya prover på det, att jag aldrig kommer ur depressionen riktigt, att jag allt som oftast sover dåligt och att magen krånglar lite till och från.
Så tittade hon igenom min journal och mina tidigare testresultat och ansåg att mina tidigare sköldkörtelprov inte var tillförlitliga för att de bör tas tillsammans med test för infektion annars kan det vara missvisande. Så nu ska jag börja om, inte äta Levaxin på en månad och sedan ta nya prover. Jag ska också kolla om jag är glutenintolerant eller har något annat bekymmer med tarmarna.
Först blev jag uppgiven över att jag nu åter igen inte vet vad som felas mig. Sen blev jag arg över att jag inte kan få samma besked och att läkarna inte är överens om vad de ska göra med mig.
Sen funderade jag ett varv till och insåg att läkare, i synnerhet allmänläkare är fantastiskt kunniga, men de är inte felfria. Precis som i alla andra sammanhang finns det säkert tusen olika sätt att hantera utredningarna av sådana där vaga halvt stressrelaterade, depressiva personer som jag. Det behöver inte vara att de tidigare läkarna gjort fel, utan kan helt enkelt vara så att båda sätten är rätt, men passar olika. Om jag tänker att mina läkare, som utsätter mig för massa olika utredningar faktiskt gör allt de kan för mig och att det är väl att de utreder så kan jag lättare acceptera att vägen inte är spikrak.
De vet helt enkelt inte vad som är fel och därför behöver de leta. Precis som när man felsöker en dator, man tittar först på det som är mest sannolikt och sedan utesluter man en sak i taget. Så länge de fortsätter leta så tror de på att jag har besvär och inte att jag är inbillningssjuk (som jag själv tror ibland).
Så en skopa tålamod under utredningstiden och en stor bägare med tacksamhet för att jag blir tagen på allvar är vad jag ska rusta mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar