Tråkigt inlägg

Jag har efter nästan en månad med mindful eating insett att jag främst äter av tre anledningar, ibland äter jag för att jag är hungrig, inte sällan äter jag av vana, och väldigt ofta för att jag har tråkigt. Det är många andra saker som jag för för att jag har tråkigt, jag slötittar på deckare utan att njuta av dem, jag spelar meningslösa spel på min telefon, jag surfar på nätet, jag kollar facebook och instagram tusen gånger. Det gemensamma för dessa aktiviteter är att jag inte njuter av dem, jag lever inte när jag utför dem, jag bara försöker få tiden att gå. Varför i hela fridens namn jag nu vill slösa med tiden. Den är ju faktiskt begränsad till sisådär 80-90 år. Vill jag verkligen fördriva den då? Komma närmare döden?

Tråkigheten är farligare idag än när jag var yngre, tidigare födde den kreativitet, jag hade tråkigt och kunde så småningom försvinna in i legobyggande och komma ut flera timmar senare med en skapelse. Eller när jag blev äldre, samma sak med pärlor, eller broderier. Idag tar jag till telefonen innan jag ens hinner känna att jag har tråkigt, innan jag ens vet vad jag känner har jag surfat eller spelat bort minuter eller timmar. Fördrivit tid som jag inte ens visste att jag ville fördriva. Slösat bort livet på passiva val.

Det märkliga är att jag i nästa andetag kan beklaga mig över att jag inte hinner andra saker, som jag kanske skulle tycka om mer och njuta mer av. Sticka, sy, läsa böcker, baka, laga mat, träna mer, ta ett bad, blogga och annat. Som i sig egentligen inte är värdefullare aktiviteter än de tidigare nämnda, men som gör mig gladare och som inte bara sker av vana och rutin. Om jag kunde ta mig för att göra det jag egentligen tycker om när jag har tråkigt i stället för att bara vanemässigt ta upp telefonen, sätta på datorn eller gå till skafferiet hade jag förmodligen känt mig mer tillfreds och dessutom fått en känsla att att jag gör det jag vill i livet. Jag kanske hade vunnit hälsovinster i form av bättre sömn och hälsosammare matvanor också.