Dagens sexistiska

De två senaste dagarna har jag tillbringat i ett litet rum tillsammans med 15 andra kvinnor. Vi har utbildats i MI - Motiverande Samtal. En utbildning som säkert kan ge verktyg till bättre samtal.

Känslan och intrycket som sitter kvar så här på kvällen när jag kommit hem är en allt mer växande irritation över hur vissa kvinnor bara sätter krokben för jämställdheten med sina inskränkta åsikter och förutfattade meningar. Kommentarer som verkar oskyldiga och kanske lite komiska, men som avslöjar en syn på kvinnor och män som befäster könsrollerna lika mycket som männens makt gör.

Några exempel:
- Vår kursledare beskriver en situation där hon sitter i bilen och säger till sin man: "titta där är det där fiket som vi var på en gång, visst var det trevligt?" och menar "Kan du stanna så att jag kan få en kopp kaffe". Detta var ett exempel som var ganska tydligt i sammanhanget. Men sen kom kommentaren från en av deltagarna: "Typiskt kvinnligt" och en annan sa "Med män måste man vara rak".

- Vår kursledare uppmanade oss att träna på tekniken genom att gå hem och träna på våra män eller barn.

- Dessutom utgick man från att vi valt att jobba med människor för att vi är snälla och omhändertagande.

Jag hatar det. Jag blir så ledsen och frustrerad. För det första måste vi sluta att tro att något överhuvudtaget är typiskt kvinnligt eller typiskt manligt. Det är inlärda beteenden som sannolikt snarare beror på att vi lärt oss att kvinnor och män talar olika och att vi faller in i en norm. En norm som förstärks varje gång vi sätter etiketter på det.
För det andra måste vi sluta ta för givet att alla i ett rum lever i en kärnfamilj. Alla kanske inte har en man och barn hemma. Jag har det inte. Jag har en man på andra sidan stan. Det finns kvinnor som inte har en man, utan en kvinna. Det finns kvinnor som lever ensamma. (Jag utgår från kvinnor här för att alla i rummet var det just den här gången).
Slutligen måste vi sluta ta för givet att alla kvinnor är goda, snälla, små omhändertagande gummor. Vi har väl lika många olika sätt att vara och lika många olika orsaker till vårt yrkesval som männen har. Jag har personligen inte valt mitt yrke för att jag främst tycker om att ta hand om andra och vill vara snäll, jag vill ha ett jobb som jag är bra på och jag är bra på lagar och regler, sen råkar jag också vara hyfsad i mötet med människor, men det är inte för att jag är kvinna, utan för att jag är människa.

Vi måste lära oss att vårt språk och våra vardagliga kommentarer är mer än bara oskyldiga ord. De är sanningar som manifesterar ett samhällsklimat som jag inte vill ha.