Jag sprang en kort runda idag efter jobbet, bort till bankomaten och tillbaka, behövde ändå ta ut pengar. Det var egentligen en ganska bra bedrift, trots att det var mer än en vecka sedan jag sprang ordentligt och den veckan bjudit på en rejäl förkylning, så höll jag samma tempo som vanligt och det kändes inte jättetungt.
Men inom mig malde en röst som sa att jag inte var bra nog, att det gick dåligt, att jag inte kan springa, att jag aldrig kommer att bli snabbare och starkare och uthålligare. Den rösten är närvarande även när jag inte springer. Den säger att jag är korkad när jag gör fel på jobbet, den säger att jag är dålig var gång saker inte blir som det var tänkt, den säger att jag är ful när jag tittar i spegeln. Den kan i de mörkaste stunderna säga till mig att ingen tycker om mig, att jag är värdelös och inte borde ta plats på jorden.
Jag har under många år jobbat mot min elaka inre röst och inser nu att den har fel när jag tänker på det med lite distans. Ändå är den kvar och börjar göra sig påmind när jag minst anar det och min skapare vad den påverkar mig i de stunderna. Det är som att den tar över förnuftet. I joggingspåret blev jag trött, eländig och ville bara stanna. Självklart kan jag styra över rösten, det är ju mina egna tankar, inget annat, men de är reflexmässiga och jag är så van vid dem att jag har svårt att märka dem om jag inte är observant.
Jag tror inte att jag är ensam om detta, det händer att jag hör människor omkring sig prata om sig själv på samma sätt som jag ibland gör, och om de är som jag så tror jag att det man säger högt bara är en bråkdel av det man tänker, så säger vi en elakhet om oss själva så tänker vi sannolikt femtio elakheter.
Det kan inte vara meningen att vi ska vara så elaka mot oss själva. Kanske vi till och med skadar, inte bara oss själva, utan omvärlden också. Omvärlden får inte bara plåstra om oss med komplimanger och värme, de går också miste om den ultimata versionen av var och en av oss.
När jag fem minuter hemifrån upptäckte jag de negativa tankarna och valde att i stället säga till mig själv att det var bra jobbat, att jag var duktig och att jag kunde och orkade lite till. Det ändrade helt min upplevelse och jag orkade utan problem hela vägen hem.
Tänk om jag kunde utrota de negativa tankarna om mig själv. Tänk om vi alla kunde utrota de negativa tankarna om oss själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar