Han gör mig större

Det är så himla härligt att vara kär. Det känns som om jag hittat hem och samtidigt som att livet har blivit större.

Tryggheten är överväldigande. Allt vi gör tillsammans blir mysigt. När vi bakar kanelbullar, eller går på promenad, eller simmar, eller springer, eller röjer upp efter maten, eller hänger tvätt. Det är bara naturligt att göra saker tillsammans. Det är gott att vakna vid sidan av honom. Det är gott att ha någon att krama, att kyssa.

Men mest överraskad är jag över hur mycket mer jag blir den jag vill vara tillsammans med honom. Han inspirerar mig till att våga saker som jag inte tidigare vågat. Vi tittar på filmer som jag själv aldrig hade valt, han spelar musik som jag inte ens visste fanns. Trots att jag tidigare aktivt försökt vara så mycket av mig själv som jag bara kunnat, så är det mycket lättare tillsammans med honom. Det är ofta jag som själv kommer på att jag vill klättra upp på något högt, men tillsammans med honom vågar jag klättra utan att tänka på vad alla andra skulle säga eller tänka och ibland klättrar han tillsammans med mig.

Jag blir snällare också, jag är rädd om vår relation och vill inte utnyttja hans snällhet mer än jag behöver. Jag vill dessutom göra allt jag kan för att se honom glad. Att se när det liksom glittrar till i hans ögon och jag får en känsla av att han känner sig som att han gjort ett kap.

Alla ni som sa att inget skulle bli annorlunda när jag träffade någon hade så himla fel. Allt blev annorlunda och mycket blev så mycket bättre.