tisdag 15 juli 2014

John Blund

Det sista som är kvar av min senaste depression är sömnsvårigheterna. De tycks aldrig riktigt vilja försvinna. Vissa dagar är det så påtagligt att min omgivning blir orolig. Det går i vågor ibland sover jag nästan gott och ibland inte alls. Mina vänner och bekanta och kollegor vill gärna ge råd. Duscha varmt på kvällen, duscha kallt, drick varmt, ät inte socker, motionera, motionera inte på kvällen, ha det kallt i sovrummet, meditera, se inte på TV, läs böcker, läs inte i sängen. Jag har nog hört allt.

Jag får också analyser över varför jag inte sover bra. Det är nog för att jag är stressad på jobbet, eller så är det för att jag har pojkvän och vi sover tillsammans ibland, eller så är det för att jag tränar för mycket eller för lite, eller så gör jag något annat fel, håller inte på mina rutiner, vad som helst. Men vet ni vad? Jag vet allt detta, jag analyserar själv orsakerna varje morgon när sömnen inte varit där. Jag har testat alla råd för bättre sömn. Jag vill inte höra fler råd, jag orkar inte höra andras förklaringar på varför jag inte kan sova.

De stämmer ju aldrig. Det andra säger utgår i nio fall av tio från deras upplevelser och historia, inte från min. Det är tröttande att bli pålagd andras lösningar, även om det är med gott hjärta de säger det så blir det tungt eftersom det varje gång känns som att jag blir mindre, att det inte spelar någon roll vad jag upplever för alla andra har ju lösningar och om de inte funkar för mig så känns det som ett svek mot deras goda intentioner. Som om jag aldrig kan leva upp till det som alla andra klarar.

Om jag får önska hur jag ska bli bemött både när det gäller sömnen och depressionerna, och alla andra bekymmer i livet, så skulle jag önska att fler människor försökte förstå min upplevelse. Då menar jag inte att försöka tänka hur de skulle reagera i min situation, utan försöka fråga till de förstår hur jag reagerar i min situation, först då tror jag att deras råd kan vara till hjälp. Men det finns det oftast inte tid till, så det näst bästa bemötandet är bara att kort och enkelt säga "jag tänker på dig och hoppas att det löser sig". 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar