Jag är vansinnigt skeptisk mot alla människor som jag inte känner. Det är något handikappande ibland, men ändå inget jättebekymmer. Men så ibland händer det som hände idag.
Jag har en kollega som kom tillbaka till jobbet efter tjänstledighet i våras, hon jobbar i samma team som mig, men ändå har jag inte lagt ner någon större energi på att lära känna henne (hon har inte heller gjort några större närmanden). Jag har varit neutralt eller nästan skeptiskt inställd till henne. Men så på morgonfikan satt vi tillsammans och hon berättade om sig själv, sin familj, sitt ursprung och en del av sina värderingar och jag fann en person att tycka om.
Samma upplevelse har jag ofta, jag har ingen lust att lära känna en person, men så snart jag ändå gör det är tycker jag om dem. Det får mig att tänka på det gamla ordspråket "Främlingar är vänner du inte känner". Gäller bara att komma ihåg det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar